Trettio år å lite slö

Jag har tänkt så in åt helvete smarta tankar på sista tiden. Smarta är en underdrift, brillianta är ett mer korrekt ord för att beskriva dom. Så otroligt genialiska att det vore slöseri att skriva dom här, så jag sparar dom i hjärnan.

Jag har fyllt trettio.
Den enda förändringen jag har märkt är att jag lika gärna lyssnar på P1 som på Spotify när jag städar.

Saknar Stockholm och … er.



Tack för all uppvaktning på min födelsedag. Puss.

Så sant

Sanna nyheter
Sanna mina ord
Sanna heter jag
Sanna Soffbord (699:-)

Arg

Snabbblogg.

Kollade precis på nyheterna som rapporterade från ett flyktingläger i Kenya. Där bor 300 000 flyktingar isolerade och främst kvinnorna är utsatta eftersom de blir misshandlade av sina män.
Journalisten menar att p.g.a att de varit isolerade och arbetslösa i massor av år ”är det illa, men inte förvånande, att de ger sig på sina kvinnor”

Hur fan kan man formulera sig så år 2010??
Det säger två saker. Dels att det inte är männens fel att de misshandlar sina kvinnor, det är olyckliga omständigheter och dels att män är primitiva neandertalare som inte kan göra annat med sin frustration än att slå sina kvinnor.
Allvarligt!

Hade man ens reflekterat på liknande sätt om det hade varit tvärtom?
I Somalia är det kvinnorna som måste ta hand om barnen och hemmet medan den arbetslösa mannen bara sover och äter. Det är illa, men inte förvånande, att kvinnorna ger sig på sina män.

Nä, så hade man aldrig resonerat. Men sedan är inte kvinnor primitiva neandertalare som måste slå ut sin frustration. Kvinnor är ju omhändertagande, ansvarstagande och framförallt tyglade. Uppenbarligen. Åtminstone sedan kristendomen kom och gjorde de det (i teorin). Vet folk ens om kvinnans roll innan kristendomen? Vi var jägare, hade höga positioner och var dyrkade som gudinnor. Faminist har samma klang som nazist på förfesterna idag. Tragiskt.
Ja, det var bättre förr.

På Spåret nu. Pensionärfredag. Ost, kex, té.

Min önskelista

Det känns ju lite sådär att fylla trettio om ett par veckor och önska sig en säng eftersom jag fortfarande sover på en bäddsoffa som knappt förtjänar att kallas vare sig bädd eller soffa.
Att jag fortfarande är student, ogift, barnbefriad är ju mer ett tecken i tiden, som jag inte skulle haft någon ångest inför om det inte var så jäkla dyrt med icke-fungerande anti-rynkkrämer. Men inte bitter, för om ett år, vid samma tidpunkt, kommer livet att se helt annorlunda ut.

Min önskelista:

En säng. En stor säng. Typ 140 säng passar finfint.
En TV. Platt. 37”.
En matta. Stor. Mysig.
Ett sjysst jobb (helst som manusförfattare, journalist eller diplomat)
Lampor (specifika)
Tavlor (specifika)
En stor griffeltavla.
Frisörbesök (hos min frisör Eleni i Sthlm)
Tandblekning
Botox (eller det kan vi ta när jag fyller 40)
Skitsnygga kläder (specifika)
Motivation, ambition, insomniabefrielse
Lite tur (helst med jobb men trisslott funkar också)
En resa
Pengar
Presentkort
Snygg grön dekoration (läs: design) i grönt/guld till vardagsrummet.
Rumsavdelare

Ja, det var allt jag kom på nu. Annars går livet rätt fint.

The end

God jul
Och
Gott nytt år
Och
Framför allt
R.I.P världens finaste Gumman.

Det var allt för i år.

Och nästa år ska storverk ske.

Vaknade idag igen

I natt var jag en snygg transvestit. Fast tvärtom. Alltså en tjej som låtsades vara kille som låtsades vara tjej. En kille kom fram och tog mig på brösten.
-Lite för fasta för att vara transa. Snyggt jobbat.


För någon vecka sedan drömde jag ett recept:

4 digestive-kex
2 pepparkakor
Amaretto eller konjak
Kaffe

Philadelphiaost
Kesella
Mascarpone

Citron el. Lime
Färska hallon

Äh, nu när jag skrev ner receptet är det uppenbart att det är en blandning av en cheesecake och tiramisu. Fast det kanske skulle vara en hit.

Krossa kex och pepparkakor. Kan smältas med lite smör för en fastare form.
Blanda i spriten och kaffen.

Blanda ost med ost och kesella. Vaniljsocker. Smaksätt med lime eller något annat gott. Kanel kanske. Saffran?
Lägg kexkross i glas, och lägg på röran, samt färska bär.
Kan inte garantera att dett blir det minsta gott, men i drömmen smakade det gudomligt.

Uppg. Låttext

Melodi: När juldagsmorgon glimmar

När juldagsmorgon fridsam
i mörker vintertid
En flicka vaknar ensam
Berusad och gravid
En flicka vaknar ensam
Och ingen finns bredvid


Och juldagskvällen glöda
I frostig vintertid
En hemlös letar föda
Tar flaskan, finner frid
En hemlös letar föda
I kristlig juletid

Och juldagsnatten skimra
I dyster vintertid
Ett folk i halleluja
I andlig sinnesfrid
En sång om halleluja
Om Jesus, så morbid

Välkommen till Beatas Bakgata

Jag vill dö!!
Det är egentligen en omöjlighet för mig att känna, fick jag precis veta. Jag fyllde arton idag och fick läsa min DNA-karta. Eller, vi tar det från början. Jag heter Beata (!!) och är döpt efter en klonhund, vilket är väldigt ironiskt eftersom jag är en kattmänniska. Det gick fel redan där.
Mina föräldrar är sista generationens prednamänniskor och min farsa är alkis. När jag skulle bli till hade morsan precis fått ett arv och därför hade de råd att köpa en ganska bra DNA-karta till mig. Enligt dem då. Hon köpte helt enkelt DNA till den samhällsgruppen som låg bäst i budget, mellanstadielärare. Mellanstadielärare! Min jävla DNA-karta visar att de egenskaperna som jag fick är dessa (alltså, det är ju typ tvåhundra men jag orkar inte rabbla upp alla så jag tar bara de som är top fem): Tålmodig. Starkt immunförsvar. Snäll. Pedagogisk. Följsam. Sådär håller den på. Mitt DNA!! Men jag fattar det inte. Jag känner mig inte ett dugg jävla lugn eller tålmodig. Jag känner att jag vill slå sönder något. Spy upp mitt DNA, ta crosskorven till närmsta DNA-klink och spotta i vartenda jävla rör så att alla förbannade ungar blir ”följsamma” och sen tar jag ner varenda en av dem till något felklonreservat och skjuter ihjäl dem.
Nej, nu känner jag mig taskig. Men alltså, jag är liksom FÖDD till att hamna i en kvinnofälla a la 2000-tal! Helt sjukt var det. Kvinnorna var tvungna att städa och tvätta och jobba och vara sexiga och alltihop medan männen bara gick in på något kontor och blev VD:s. Första kvinnliga EU-presidenten kom inte förrän år 2045.Helt sick! Fast det är klart, världen såg ju helt kräkig ut då.
Men allvarligt. Vi lever ju fan på 2100-talet! Och enligt mitt DNA så borde jag vara helt lugn och tålmodig och skit och förmodligen vara bortgift med fem ungar som sliter i mitt kalimat när jag står och spraystryker min mans skjorta samtidigt som jag lär ut geografi och bakar kladdkaka (fine, den bakar ju sig själv, men jag måste fortfarande programmera in receptet och jag HATAR att programmera in recept).
Om jag ens får någon man. De glömde en ganska viktig detalj när satt och prickade in egenskaper på mitt försvarslösa obefruktade ägg. Jag ser ut som en felklonad kossa (eller typ, tänk dig en grisgroda med höknäsa). Mina ben ser ut som japanska kycklinglår och jag har en typisk arabnäsa (eller den är liksom precis tre millimeter för kort för att klassas som arabnäsa och två millimeter för stor för att vara EU-näsa). Det kan man ju alltid fixa i efterhand förstås men inte med en jävla mellanstadielärarlön!
Jag frågade min mamma vad fan hon tänkte när hon gav mig tunt råttfärgat hår men hon sa bara att eftersom pappa har missbrukargener i sig så var de tvungna att ta bort den genen och det är tydligen en såkallad tilläggspaket som är lika dyrt som hönsvärpta ägg. Alltså, jag hade ju hellre vart en skitsnygg alkis än en ful mellanstadielärare utan röst och bröst.
Förresten så har den där missbruksgen-grejen inte funkat. De glömde ta bort själva belöningsystemcentrat i skallen på folk, så varenda jävel jag känner blev ju frälsta. De missbrukar Jesus och Buddha och Kaluna och Satan i gatan, jag vet inte allt. Jag tror inte på någon Gud, även om Gud tror på sig själv i vartenda laboratorium. Gud heter numera Peter eller Muhammed eller Pernilla och är i genomsnitt 46 år och alla har blekt anus.
Nej, jag har inga fördomar, jag hatar alla precis lika mycket.
Jag fick veta när jag ska dö också. Det är ju kul att få veta när man inte ens har börjat leva. Jag kommer att dö om exakt 68 år. Eller då ska jag infinna mig på kliniken men det är ju samma sak som att dö. Det är typ bara en av 500 som får uppskjutet dödsdatum. Alla reservorgan bränns upp, alla papper spolas ner och bye bye sugarpie. Men om 68 år kan man säkert köpa sig lite mer livstid … OM MAN INTE BEHÖVDE LEVA PÅ EN MELLANSTADIEJÄVLASKITLÖN!!!!
Så därför har jag bestämt mig för att lura systemet och dö idag. In your face! Och sen kommer jag att bli berömd som den som lurade systemet och det kommer att skrivas DL-grammisar om mig.
Fast nej. Jag kan inte dö idag. Pappa har hållit sig nykter hela dagen för min skull, och mamma har fixat och trixat och bakat. Förresten så har jag lovat att ta hand om grannens hund, Palle, och han är jättesöt ser precis ut som en sådan där gammeldags hund som man kan se i uppslagsböcker, lite ruggig men helt äkta! Det finns bara ungefär 50 stycken kvar i hela SveEU. Det är rätt spännande, för han är ju inte lika smart som de vanliga klonhundarna så jag övar med honom varje dag sådana saker som sitt och ligg och rulla typ som på 1800-talet. Vi har jätteroligt. Man måste ta det lugnt och försiktigt med honom och ha massor av godis med sig, men för varje gång vi ses så blir han bättre och bättre. Igår gick vi till parken och där lärde jag honom att sitta fint med tassen upp, och det gick jättebra tills en prednagubbe kom som hade slut på hundgodis så han fick mitt och efter det ville Palle inte sitta fint längre. Men det gjorde ingenting, jag följde med honom in i konstgröna istället där han fick leka av sig. Egentligen gillar jag ju katter bättre, eller, jag gillar alla djur, men Palle är min absoluta favorit, fast han är hund. Shit, vad fjantig jag låter.
Nej, jag får vänta med att dö åtminstone till Palle dör, men då jäklar!
Nu ska jag äta tårta med mamma och sen ska jag och ett par tjejkompisar gå på 4DXL-bio.
Följ med via cyberflycam, klicka uppe i höger, och om du vill lukta på min nya parfym (fick av mamma) så slå in kod: pinkpassion786 (funkar bara på de senaste).
Puss så länge.

nätporr

Till läshörnan:
Jag har fått en gammal fotölj av mamma. Den är inte snygg men helvete vad bekväm den är. Därför tänkte jag göra något roligt av den, d.v.s en läshörna.
Till detta behöver jag ett mindre bord, en snygg pläd (vit eller grön), en flaska rom, ett romglas, samt ett svart-vitt foto på typ Selma. Tänkte hitta dessa saker på second-hand.

Till köket behöver jag egentligen bara ett par snygga plåtburkar (måste vara second-hand)svarta kökshanddukar samt denna fantastiska lampa:


I vardagsrummet behövs en lampa. Dock inte hittat någon jag gillar. Prydnadskuddar i grönt, guld, vitt. Ljusstake i guld (second-hand kanske), vit platt-TV (EJ second-hand).
Men här är mattan som jag vill ha:



Den är STOOOR.
Tavlor som skulle passa:

Vem orkar egentligen skriva rubrik

På expressen löp någon gång på 90-talet stod det ungefär:

Flyktingar:
Ska vi släppa in dem?

Nu förtiden står det

Muslimer:
Ska vi slänga ut dem?

Gå in och rösta på webben så har du chans att vinna en splitterny LCD-TV.



Min syrra har bott och arbetat på Kreta typ skitlänge. Typ sen Kreta blev en ö. Känns det som.
Sen åker hon på semester på Island.
Jag pratade med henne i telefon.
- Fan, Tilda. Du låter som en turk.
- Aa, jag vet, säger hon. Det blir så när man jobbar i Grekland.

Jag hade bloggat om något annat om jag hade haft ett bloggliv. Om jag hade hittat fyra rosa nyanser av något nagellack med något fancy namn som typ Stay sharp with passion pink och fotat mina nymålade naglar med matchande scarf innan jag gick på singelmingel och fotade alltsammans och lagt upp det här, så hade jag haft ett bloggliv. Men det har jag inte. Jag har inte ens naglar.

Nu ska jag skriva en populärvetenskaplig text på 2-4 sidor.
Funderar på att skriva om:
1) Så startar du en sekt. En steg-för-steg handbok.
2) Så blir du rik på en timme - en tonårings guide till nätpoker.
3) Bli fin med kokain - en faktabok om kokainets fördelar.
Eller så skriver jag något seriöst.

Sen ska jag spela live-poker i en källare. Men först ska jag duscha, och eftersom detta inte är en fotoblogg så blir det tyvärr inga bilder därifrån.

Livet var lättare förr

Innan mobilerna fanns.

Dagens rätt

Till 70-talisterna frågar man – Hur är det med barnen och banklånen?
Till 80-talisterna frågar man- Hur är det med panikångestattackerna?

Hur långt har det gått när man får busringningar från Turkiet via Skype?
Hur ska framtidens barn busringa?

Hur jävla svårt ska det vara att hålla nio karaktärer i huvudet när man själv har skapat dem?
Totalt virrvarrhubbabubba. Men sen har jag aldrig varit känd för att vara strukturerad heller.

Ska man vaccinera sig?

Jul jul

Precis just nu skulle jag vilja baka pepparkakshjärtan och kladda med glasyren. Saffransdoftande ljus på bordet och lite glögg och med Thåström i bakgrunden.
Eller inte precis just nu, men så fort det blir mörkt.

OMG

Jag tycker att människor face-to-face är överskattade i verkligheten. Tacka vet jag telefon, FB, Skype, SD, MSN, Email. Folk är vackrare, smartare och man klarar av 15 stycken på en gång. Ingen luktar heller illa. Brilliant är det. Genialiskt.
Vem orkar ut i regn och rusk och lägga på ett falsk leende när det räcker med att skriva LOL på en skärm för att visa sin uppskattning?
Men enough with this: Back to sex IRL. Eller med andra, mer realistiska ord: BRB.

LOL.

Jag är trött

På trappan på torget satt hon. Han såg henne på långt håll. Duvorna skingrades när han gick mot henne. Hon såg honom inte och han var glad för det. I en sekund svepte hennes blick över honom, han stelnade till, men lugnade sig när hennes blick fortsatte mot någonting annat. Han ville inte att hon skulle känna igen honom. Sedan insåg han hur dumt han tänkte. Klart att hon inte skulle känna igen honom, de hade ju aldrig träffats.
Hon noterade honom när han gick uppför trappan men blev inte förvånad när han satte sig bredvid henne. Istället lutade hon sitt huvud mot hans axel.
- I like techno, sa han.
- I’m a rock girl, sa hon. Or maybe more of a sing-songwriter one.
De log mot varandra.
- I can see that, sa han. I bet you really listen to the lyrics.
De satt tysta. Hon lutade fortfarande sitt huvud mot hans axel.
Det gör hon fortfarande, trots att hon är vaken nu.

Skyll på Kalle

Jag och Joel var och shoppade runt i Malmö igår. Eller, shoppade och shoppade, jag köpte tre Kalle Anka-tidningar (toalettlitteratur). Insåg att Kalle Magnus Anka är skälet till att det bara ligger deckare på pocket-toppen. Själv hoppade jag över just de avsnitten när Kalle var deckare, även som barn.

Jag har slutat jobba på casinot. Jag hade mitt sista pass någongång i februari, men jag sa inte upp mig förrän i slutet av augusti. Ändå får jag inte besöka något av Sveriges casinon på ett halvår, alltså typ i mars. Jag skrev och frågade varför, vilka skäl det finns för ett statligt ägt företag att ge sina tidigare anställda besöksförbud på samtliga casinon i sex månader (i mitt fall elva). Fick som svar
” Tyvärr så är det dessa regler som gäller för alla anställda på kasinot, från den dagen du säger upp dig så gäller 6 månaders besöksförbud beroende på vad du jobbat med. Detta finns reglerat i våran säkerhetsinstruktion och det gäller på samtliga kasinon. Detta är tyvärr inget vi kan göra något åt.”

Det är väl för fan inget svar! Jag vill ju veta varför det är reglerat så.

Mer önskelista

Jag vill förutom nedanstående önskelista (se två bloggar ner) även ha parfym samt en sån där platttång som man även kan locka håret med. Och en vit platt-TV, sa jag det ...? ;)
Anti-rynk cremer är ju inte heller fel, närmar mig trettio lite för fort.
Snygga gröna kuddar funkar också, eller i guld (Obs; inte gul)

Hoppas att släkten hittar hit ...

Gomorron

Jag hade fel. Hallåan (se bloggen under) sa ju inte ijengkligen, hon sa något lika illa; änkligen. - Snart börjat Ängkligen hemma.
Jag får rysningar.


- Skaru käka frulle,
Det är självklart helt korrekt att säga (åtminstone som stockholmare) precis som -jao, men ente me daj (om man är skåning)
För att det är talspråk. Och talspråk talar vid med. Vore ju sjukt irriterande om alla gick omkring och talade skriftspråk och uttalade varenda liten bokstav.

Detta var dgens första åsikt.

Nä, NU

Nej, nu får det fan vara nog med våldtäkten på vårt svenska språk.
Kanske överdriver men när inte ens hallåan på TV 4 kan säga egentligen utan IJENGKLIGEN, så blir jag faktiskt förbannad.
I övrigt absolut ingen språkpolis, men någonstans går gränsen!

Pink is the colour of passion

Var med söta mamma och gick på stan i massor av timmar (uppenbarligen 12 000 steg).
Shoppade potatisskalare, ett svart champagneglas, doftljus och lite smått och gott.
Har alltid ansett att pengar aldrig kan göra en människa lycklig, och heller aldrig sett det som ett mått på framgång (kanske för att jag aldrig riktigt haft några) men nu bultar konsumentdjävulen i min högerhand, samma hand som ansvarar för VISA-kortet. Det är som att allt blod samlas där, så att hjärnan förlorar sin beskärda del. Äh, ni vet hur det är.


Vill ha:
Rosa kristallkrona
Grön matta Polly från Bolagret
Buddhatavla- bolagret
Trädtavla- bolagret
Skitstor gra ..gra .. vad heter det? Gra…graffiti…nä..sån där stor tavla som man skriver med vit krita på.
Vit plattTV
Avskärmare
Guldramar – olika storlekar
Sjyssta växter
Snygga ljus, ev guldfärgad femarmad ljusstake

Obestämd lampa till vardagsrummet.
Wall sticks (för att göra det lite spännande)

Badrumshanddukar
Och annat nödvändigt

Oktober

Så var det oktober igen. Det skulle jag kunnat gissa utan att titta i kalendern. Gatorna är grå, folket gulbleka och ingen vill leka.
Jag sitter framför datorn, pendlar mellan att dricka kaffe och té.
Att det finns roligare saker att göra kan jag inte förneka.
Min ambition är att skriva ett par sidor om dagen, även om det bara blir skit.
Hellre låtsas skriva genilaitet i ett tomt dokument än bara deka.
Blä.

Tråkig blogg

Tänkte skriva något smart, roligt eller uppseendeväckande som jag har sett, hört eller varit med om den senaste veckan. Men det finns inget.
Need to get out more.
Dock är ett stilla liv oroväckande mysigt och skönt.
Mamma har nog rätt "Det är NYTTIGT att ha tråkigt" och "Du måste LÄRA dig att ha tråkigt"
Så nu övar jag för fullt. Men som sagt, det känns inte så tråkigt, det känns mest skönt.

Kortblogg eller .

.. ännu ett bevis på att jag lever.

Sitter på bussen. Tar upp iPod. Fuck, jag har överkonsumerat, sönderlyssnat min musik. Musik som jag spelat i mina mest bittra, mest sentimentala, mest patetiska stunder och genast är jag där igen. Hela mitt väsen är där igen.
Skillnaden är att jag nu byter låt. Funkar inte det så stänger jag av skiten. För allvarligt, vilken sinnesstämning kan man egentligen räkna med att få av en text som lyder ” Hope there’s someone that will take care of me when I die”.

Var på bokmässan i Göteborg i år igen. Samma författare (och några nya) som får sin årliga egotripp, likadana blicka som förra året som är menad att tolkas ”Alltså, missförstå mig rätt, jag är en av er folket, men usch vad ALL denna uppmärksamhet är TRÖTTSAM” som egentligen, på riktigt betyder ”Se mig, rör mig, älska mig för utan mitt ego så är jag precis som du- ingenting”
Nä, det där är faktiskt inte som jag ser på saken. För jag är inte bitter. Än.
Än så länge tycker jag att bokmässan och dess infödingar är ganska söta.

Fick även behållning av att åka med Jocke från Malmö till Lund. Han pekar ut var alla grovt kriminella bor, vad de gjort, vilka vapen de använt. Det sista är överflödig information för en som bara ser skillnad på en AK47:a och en vanlig polisputtra.

Lyssnade på Kerstin Ekman. Hon snackade välförtjänt skit om Strindberg.
- Varför tas inte Strindbergs kvinnohat upp i någon recension?
- Bara för att han skriver bra så ska man väl inte låta det slippra förbi obemärkt.
Söderberg var inte riktigt lika hatisk i sina kvinnoskildringar, men han var dock emot kvinnors rösträtt. Han tyckte inte vi duger till det.
Det tycker inte Anna Anka heller. Skillnaden är bara att när hon säger det reagerar en hel nation.

Håller på allvar på med projekten nu: ett Tv-manus, ett filmmanus och en bitterfitta/butterkuk-bok. En kukbok. Hehe.

Nä, sorry. Jag är övertrött.
Natti.

Live från x2000

Frigående höna, kallade han mig en gång. Efter några sekunders övervägande bestämde jag mg för att ta det som en komplimang. Jag tror att det var menat så också. Att jag säger som jag tycker, lite för ofta.

Livet är rätt bra just nu. Sitter på tåget mot Stockholm och spelar lite poker, läser om svenska rockpoeter och äter en vaniljmunk. Eddie Vedders röst håller mig sällskap via Spotify. Soundtrack till Into the wild.
Eddie Vedder får mig att vilja skriva vackert. För dig.

Jag skulle kunna göra iakttagelser. Tåg är fantastiska att göra samhällsbetraktelser på, säger dom. Dom där riktiga författarna.
På sätena på andra sidan gången sitter ett ungt par. Killen har en piercing i läppen och tjejen ligger tätt mot hans bröst. De sover. De är turister. Det är de enda iakttagelsen jag gör av dom. De får mig att vilja åka tåg med min. Min. Inte min laptop.
Bakom dom sitter ett gammalt par. Dom lutar sig inte mot varandra. Gubben har ögonen slutna och gumman tittar ut över fälten. Dom ser tillfreds ut. Deras rynkor ser inte ut som traktorspår på en lerig åker utan som en bris på en norsk insjö.
Så vill jag också åldras. Dags för det nu.
Äh, vill inte vara åskådare längre. Vill ju vara huvudroll.

Att förbereda sig för bröllop

PUH.

Från och med NU ska jag bli som mamma. Jag skämtar inte. Det känns inte ens jobbigt. Mamma är bäst.

Jag ska på bröllop på Gotland i helgen, rättare sagt på fredag måste jag vara där. Min fina vän Therese gifter sig (GRATTIS <3) Jag har inte så mycket pengar. Detta har jag vetat i många månader nu. Alltså, både att bröllopet sker i helgen och att jag har en ihålig plånbok (eller, jag har inte ens en plånbok). Idag är det onsdag. Idag sitter jag desperat framför datorn och försöker lista ut hur man kommer till Gotland från Malmö utan att bli totalt ruinerad.
Fast ganska snart inser jag att det inte handlar om att bli totalt ruinerad, det handlar om att komma dit och hem överhuvudtaget.
Så, istället för att göra som mamma, som skulle ha köpt en bröllopspresent samt lämplig out-fit, likväl som biljetter, sovplats etc för månader sedan så har jag på några timmar lyckats med detta:

Onsdag 11.00
Ringer Therese och frågar om det finns någon sovplats till mig på Gotland. THANK GOD, det gör det!

11.20
Hittar äntligen en biljett med SJ till Stockholm, imorgon klockan 12. En sista minuten, studenpris. Har inget studentkort men jag chansar. Bokar.

11.30
Kommer på att det inte hjälper mig att komma till Stockholm. Ringer Therese kompis Daniel som jag aldrig har träffat och tigger skjuts från Bromma till Nynäshamn på fredagen. Det funkar.

11.37
Bokar svindyr båtbiljett från Nynäshamn till Visby. Även det studentkort. Hoppas verkligen att det funkar.

11.47
Inser att jag inte kommer att komma hem på söndagen.

12.00
Får panik.

12.05
Inser att det är lika kört att komma hem på måndagen.

12.20
Kollar alla möjliga alternativ. Kan man lifta?

13.00
Bestämmer mig för att lifta från Therese ställe på Gotland till färjan som går klockan 12.00 på söndagen till Oskarshamn. Bokar färja. Har dock blivit vuxen och tar ombokningsskydd för 18 kronor (och studentpris) Den är framme 15.00.

13.20
Bokar swebus express (bara sex timmars resa) 16.30 från Oskarshamn till Malmö.
Skiter i ombokningsskydd. Kostar fan 50 spänn! Men betalar vuxenpris. Man vill ju liksom inte leva på gränsen hela tiden.

14.00
Försöker komma på en bra bröllopspresent. Endast min närvaro kanske inte är the shit.


14.15
Kollar garderoben med mitt inre öga. Har bara smutskläder …

14.20
Läser inbjudan. På inbjudan står ”Klädsel: Helvit”
Jag har endast en klänning som inte är svart. Den är rosa. M.Å.S.T.E hitta VIT klänning.

14.25
Påminnner mig om att det INTE är Calles fel att jag är ute i sista sekund och att det finns tusen skäl till att göra slut med sin kille över sms men detta är INTE ett av dom.

14.35
Måste kolla tvätttid och springa ut på stan.

15.00
Om jag gör flätor i håret som jag låter sitta tills på lördag, då slipper jag ju locka håret med locktång. Och ännu bättre, då slipper jag att köpa en locktång. Kan köra rastafari-looken på tåget.

15.30
Provar 12 vita klänningar i den enda affären som fortfarande säljer vita studentaktiga klänningar i slutet av augusti. Alla är fula. En sitter skitsnyggt, men den är trasig i ryggen. Köper en annan. Den var åtminstone billig.

15.55
Impulshandlar ett par boots på DinSko. Passar till allt intalar jag mig.

16.10
Håller på at bli påkörd. Tänker mest på smycken som kan matcha. Kommer på att jag glömde kolla tvättid.

16.25
Tar av mig mitt head-set efter ännu en nära döden-upplevelse när jag bråkar med Calle via mobil. Det är för en gångs skull jag som är dum. Men va fan, jag panikshoppar och har PMS. Fattar inte killen det får han väl googla.

16.40
Går och köper strumpbyxor, mest för att slippa kladda med brunutansol. Gör en mental spa-behandling. Tänker att jag slipper måla tånaglarna med mina nya boots, som passar till allt, men som inte alls passar till ett bröllop. Men så är det ibland.

16.45
Jag får nog ta med mig minst tre par skor … ifall att.

16.55
Blir skitarg på mig själv för att jag låter som någon hjärndöd Stureplansbloggerska.

17.00
Går in på systemet och köper en svindyr flaska champagne är utsmyckad med ett halsband. Champagne kan väl aldrig vara fel?

17.10
Köper en macka på subway.

17.15
Jag har fått håll!!

17.22
Upptäcker att alla tvättider är upptagna, men orkar inte bry mig. Nu ska jag äta/kolla TV/spela poker/duscha. Njuta av min ensamma halvtimme. Packa kan jag göra imorgon.

Annat: Thåström spelade på stortorget. Riktigt bra, och det skulle jag gärna blogga om men nu orkar jag inte det så jag skiter i det.
Och så var det med det.

Sett å hört å tänkt å läst idag

Läst på pågatåg klockan 11.30
Läst: "Att kriga för att skapa fred är som att knulla för att bli oskuld"

Händelse på jobb klockan 12.35
Jävla tattare, så fort jag sätter på en kanna kaffe så hinner nån sno den (säkert idioterna på annonsavdelningen) och DET är ett STORT etikettbrott, ungefär som våldtäkt i ett parförhållande (ingen kan väl ha missat ärthjärnan Rolf Hillegrens genialiska analys, släpp han lös bland kåta tjackpundare).

På jobb klockan 14.50
Karin berättar om sin dotter.
- Mamma, jag är ett geni!! säger hon.
- Jaså, varför det?
- För jag har en såndär genibula i huvudet.
- Jaså. En sån har morfar också.
- Är han OCKSÅ geni? Unge tittar storögt på mamma och tar sig på bulan eftertänksamt.

Tänkt klockan 15.20
Choklad passar till allt. Brieost, chips, glass, kaffe, rödvin och så vidare. Det enda jag inte trodde passade till choklad var lakrits, men ack så fel jag hade. Smakade Isländskt godis på Lisas Skafferi i Ystad, små runda vita gudomliga kulor gjorda av choklad och lakrits.

Självinsikt klockan 16.00
Kanske har PMS ... orkar t.o.m bråka via sms. Det är iofs lite av min specialitet.

Tänkt klockan 16.10
Alltså, något är fucked up med nya generationens kvinnosyn. Bara för att jag hellre öppnar min egen jäkla dörr , samt betalar halva notan (trots att det faktiskt hade varit trevligt att bli bjuden NÅNGÅNG ..(parentes i parentesen, ja, det där var en pik. Om jag inte längre får bli bjuden av främlingar skulle det bli kul att bli bjuden av dig istället ... eller dig) anyway, som sagt, bara för att jag kan dra ut min egen stol på restaurangen och gärna gör det om det är det som krävs för lika lön för lika arbete, så betyder inte det att man kan slå en kvinna bara för att man är en primitiv jävel som har som högsta ambition att slå andra primitiva jävlar. Slutsats, håll er till männen. Min erfarenhet är att när de primitiva jävlarna blir verbalt provocerade ser de först ut som förvirrade höns, sedan inser dom att dom ser ut som förvirrade höns, och sedan måste de ta till nävarna. Ja, det kanske är synd om dom, eftersom de är mentalt handikappade, låt samhället göra vad dom gör med bra folk med psykiska problem; ge de piller, nutidens lobotomi. Lås in dom, skit ut nyckeln i avloppet, svina ner Östersjön.

Och en våldtäkt är en våldtäkt oavsett var den sker, vem som än utför den, oavsett skäl. Oavsett min kille inte fått ligga på en vecka och klagar på att det bultar i pungen och jag säger nej, oavsett om jag går aspackad, naken på stan med en svanktatuering som lyder "Fuck me". Oavsett det så är det våldtäkt om tjejen sagt nej. Eller killen för den delen.
Hur jävla svårt ska det vara att fatta? Den regeln har lika många undantag som döden. INGA.

Internskämt klockan 16.20
Jag vill plocka Carl-Johan.
Jag vill steka Carl-Johan.
Men på mackan vill jag både ha kantarell och Carl-Johan. Stekt. Blir det dubbelmacka då?

(Sorry, Calle. Den var dålig. Och alldeles för enkel)

Precis hört på Radio Active klockan 16.25
"Lita aldrig på kvinns. De blir aldrig nöjda. De tar allt som finns", citat av Sven-Ingvars (??!!)

Hett tips klockan 16.27
När Malmöfestivalen är över, langosen uppspydd och gatorna är lugna igen så är det bara att bege sig till Rosengård under lördagen då maskerade Reclaim Rosengård ska härja. Dock är inte arrangörerna från Rosengård ch bor inte där heller, men de vill i alla fall få bort polisen därifrån. Vad lokalborna vill framkommer bara lite luddigt i de otaliga artiklarna. Några vill ha polisen där, andra inte. Polisen står mest och käkar nötter. Men en sak är ursprungsbefolkningen överens om: de vill inte bo i fuktskadade lägenheter med kackerlackor som husdjur.
Tips: Ta med filt, picknick samt tårgas. Lämna mobiltelefon och kamera hemma.

Dagens läkande tanke klockan 17.10
Är lite kluven med det här med svinflunsan. Eller snarare vaccinationen mot det. Får nästan aldrig vanlig flunsa och denna är ju till och med ofarligare än den, och vaccinet kan ju göra en sjuk ...
Ju mer man läser desto dummare blir man. Svårt att veta vad som stämmer när man vet vilka som tjänar på skrämselpropagandan: tidningar vill sälja lösnummer, journalister vill kyssa chefens röv, och läkemedelsindustrin har vl aldrig varit välkänd för dess moral, and so on.
Läkare är de sista jag litar på. De borde bara ta in folk via personlighetstester till läkarlinjen. Höga betyg säger bara att man hade svårt att få polare i gymnasiet.

Handling klockan 17.30
Får fortsätta sen, nu ska jag bara jobba och ikväll blir det Thåström på Stortorget, Malmö. När jag har listat ut hur telfoneländet funkar ska jag lägga upp tråkiga intetsägande bilder eftersom de vaerkar omåttligt populära i bloggsfären.

Usch så taskigt

De har tagit bort min namnsdag. DOM. Dom där hemska människorna som uppenbarligen inte har något bättre för sig än att ta bort folks namnsdagar. Dom onådiga. Dom som man inte vet vilka dom är.

Jag ska ta reda på vilka dom är och kräva tillbaks min namnsdag.
Imorgon.
Eller nästa gång jag sitter och väntar på en sporttext på jobbet.

(Hade namnsdag 11/8 men numera finns inte längre Sanna utan endast Susanna)

Korta tankar om sport (totalt oinspirerade och upplagda som FB-status, säger väl allt, men alltid retar det upp nån :)

Status:
Sitter på jobb. Gillar inte att fotbollsmatcher slutar så förbannat sent, eftersom jag sitter kvar på jobb endast för att säga en enda mening om skiten. jaha, Sverige vann. Vuxna män som jagar en boll och får mer betalt än Malawi har i BNP. Inte roli...gt, mest äckligt. Och jag kommer inte hem innan midnatt. Vem vinner egentligen på det? Fast jag gillar att kolla på VM, men det är bara för att jag får dricka en massa öl.

Kommentar: Harry;
d e nog därför kvinnofotbollen inte e i närheten så bra som mansfotbollen för att kvinnor tror man bara jagar bollen! d e lite taktik också o otroligt bollsinne (talang) o så har dom tränat sen dom var små! toppfysik o snabba som 100meters löpare! =)

Svar:
Är inte imponerad av folk som kan springa fort heller, eller hoppa högt, eller långt. Vi är ändå helt underlägsna djuren där. Det skulle väl vara spjutkastning då. Fast där borde det, rent överlevnadsmässigt, vara av större betydelse att pricka rätt ...snarare än kasta långt ... Allvarligt, att ha mångmiljontävlingar om vem som kan hoppa längst ... i mina öron låter det som någon freudiansk böjelse efter en förtappad lågstadietid.
Sen är det ju alltid kul att jävlas lite med alla sportidioter. Men tycker att det är fruktansvärt tragiskt att sportsidorna får breda ut sig med skitlånga felstvavade reportage på sex sidor, när världen får två sidor, varav hälften är annonser och resten är TT-texter.

Jaja. Nu ska jag göra nytta på jobb.

Jaja, jag lever ... typ

Om man har tråkigt kan man roa sig med att kolla upp kändisar på FB.
Hittills har jag gemensamma vänner med alla jag har kollat upp (dock endast svenska). Det är otroligt hur mycket ett land krymper.

För övrigt är jag skadad, ganska rejält. Två gånger på två veckor. Inte okej.
Därav en tyst blogg. Det, dagliga tramadoldoser och en trasig laptop ger mig all rätt i världen att inte skriva. Även fast jag skulle vilja.

Världen är fuuuul

Världen var vackrare förr. Bokstavligen alltså. Och vi behöver inte gå tillbaks mer än ungefär tio år för att den ska vara vackrare. Tiden innan kontaktlinserna.
Jag var ett glasögonbarn när jag var liten och min mamma hade väl, som de allra flesta mammor, ett rent hjärta och goda intentioner när hon satte på sin sjuåring ett par rosa glasögon, som matchades med en grisrosa dunjacka (efter xx antal år har jag nu accepterat min rosa barndom och kan äntligen förlika mig med den rosa färgskalan även om svart fortfarande är, både min, dödsmetallarens och medelmåttans, självklara färgval när det handlar om kläder och framförallt glasögon).
Hur som helst, någongång i tolvårsåldern insåg jag att jag faktiskt kunde vägra att använda glasögon, och det var då som världen blev vacker, det var då jag gick genom världen, livet och fjortisfylla, oseende, i en dimma av Kurt Cobain-romantik och Life sucks and then you die-klicheér.
När jag var 22 år gick jag ändå till optikern. De hade precis kommit ut med nya linser som även vi astigmatiker kunde använda.
- Hur många länder har du hunnit besöka?, frågade optikern.
- Vet inte, sa jag. 18 kanske.
- Jaha, sa han. Då får du nog resa tillbaks till de länderna, för du har inte sett något.
Sedan skrattade han.
Jag tyckte inte att det var ett dugg roligt.

Och det blev värre. Jag satte på mig linserna och tittade som seende för första gången ut genom fönstret från den lilla mottagningen, och ner på det lilla torget där jag hade vandrat sedan barnsben, i den lilla förorten som jag hade spenderat nästan hela mitt liv i, men aldrig riktigt sett och läste: ´"Pepsi, 7-up, Zingo. 2 för 20:-", och genast blev världen fulare.

Jag lämnade mottagningen lite förvirrad. Världen var inte längre rund och oskarp där färgerna flöt in i varandra som på en slarvig oljemålning. Världen var inte längre långt bort och världen hade inte längre bara en röd jacka. Världen var kantig och skarp i konturerna och den röda jackan hade ett ansikte och i det ansiktet fanns finnar och näshår och rynkor.

Först tänkte jag bara på hur många finniga killar jag måste ha kysst, som oseende och oskyldigt naiv inför ytligheter. Sedan blev jag rädd och undrade hur fan jag själv såg ut. Egentligen. Inte när jag ser sotiga blekblå ögon och halvtydliga ögonbryn som sminkats precis lagom, åtminstone för en oseende.
Upptäckte till min stora förskräckelse att jag fick fräknar på sommaren. Upptäckte att mitt huvud såg patetisk litet ut och vågade inte gå ut på ett par timmar. Hade jag ALLTID sett ut så?
Men en sak var en trevlig uppenbarelse. Mina lår är inte ett dugg tjocka. Inte när man ser var de börjar och var de slutar. På bredden alltså.

Fast nu förtiden får jag mest torgskräck utan linser. Jag ser inte bilar, jag ser inte var varorna står på ICA (förutom tacoshyllan för den är stor och röd) och jag känner inte igen folk. Fast det gör jag fan inte med linser heller.
Min hjärna har bara kapacitet att registrera 5 000 ansikten (ingen accepterad vetenskap förutom i min hjärna) och den kvoten är tydligen full.

Svar från Carlsberg om Festis

Svar på email (läs bloggen under först)

Hej Sanna!



Tack för ditt mail.



Äpple använder vi som en bas i Festis. Anledningen till detta är att det är en neutral bas-smak som gör att vi får fram smakerna från övriga frukter på ett bra sätt. Kiwi/Pear är alltså huvudsmakerna. Information om innehållet finns, som du ser, på förpackningen.



Vänliga Hälsningar



Carlsberg Sverige

Konsumentservice

SE-161 86 Stockholm (Bryggerivägen 10) Sweden

Tel +46 020-788 020

konsumentservice@carlsberg.se



Min kommentar tillbaks:
Hej igen.
Jag undrar hur ni kan kalla 0,1 % kiwi och 0.1 % päron för HUVUDSMAKER.
Och borde inte vatten vara den neutral bas-smaken? Äpple är ju i sig en smak och inte neutral. Menar ni alltså att alla era Festisprodukter, även apelsin, har äpple som bassmak?

Mvh
Sanna

Blä

Jag köpte en Festis igår. På flaskan var en bild på två kiwifrukter och ett päron.
Festis Free hette den. No sugar added. Ändå stod det på baksidan att jag skulle få i mig 3 % av det rekommenderade dagliga intaget av socker. Tänkte att det kanske kunder bero på all frukt, och allt fruktsocker, men icke sa nicke, Festis kiwi och päron innehåller 0,1 % kiwi och 0,1 % päron (båda självklart från koncentrat). Däremot innehåller den 8,8 % äpple.
Om man tittar riktigt noga på bilden av de två kiwifrukterna och päronet så kan man så något brunaktigt halvmåneformat bakom som möjligtvis skulle kunna föreställa ett äpple.

Nej, nu blir jag förbannad när jag tänker på det. Nu ska jag emaila dom!

Och på Max har de en kampanj om en snubbe som gått ner 30 kilo för att han bara käkat hamburgare.
Hur blev marknadsförningen så totalt verklighetsfrånvänd?

Puss

Min lediga dag.
Vaknar.
Solen är i moln.
Det är okej.

Lyssnar på radio Österlen där nyheterna pratar om varsel och stadskupp.
Tittar ut över det öppna landskapet. Gröna fält. Jag kan räkna till nio nyanser av grönt. Några vita kossor vid horisonten och några rosa blommor vid buskarna.
Fin kontrast.

Äter en bulle. Försöker göra det långsamt. Lyckas inte. Men häller upp té långsamt. För jag har inte bråttom idag.
Kanske ska shoppa. Kanske ska läsa. Cykla lite. Promenera till stranden.
Kanske ska ... vad jag vill.
Inga borde idag.

Ha förhöstan

Jag är ingen bitterfitta längre. Det stör mig lite (paradox?). Jag blir inte längre irriterad på folk som tränger sig i kön, eller på småbarnsmammor som krossar mina tår under barnvagnar med namnskyltar. Jag stör mig inte på den föreställda falska gemenskapen som sommarSverige försöker ge sken av, som skrattande glassätande ungar och brunbenade förälskade par som sippar på varsin Pripps blå.

Jag vet ju hur det kommer att sluta. De som tränger sig i kön kommer att dö av högt blodtryck. Småbarnsmammorna kommer att köpa en enkel resa till Gambia. Ungarna kommer att spilla ut sin glass och skrika efter mer och det förälskade paret kommer att fyllebråka.
Eller inte. De kanske kommer att ha en fantastisk sommar allihop. Ett enda stort Kodak moment.
Jag hoppas det.

Och då har jag ändå skäl till att vara en bitterfitta, eftersom jag sitter instängd på ett kontor på heltid hela sommaren. Eftermiddagar och kvällar. Vardagar och helger.
Men det var gamla jag som tänkte så. Nya jag är glad för att jag har ett sommarvik (kan ju ta en sistaminuten när alla andra stackars jävlar är tillbaks på kontoret i 11 månader igen).
Förresten tycker jag ändå bäst om hösten.

update

Jag och Calle bor i hus. Mammas hus i Simrishamn. Hus är bäst.
Vi försökte fiska med metspön som vi köpte nere i byn för tio kronor styck. I dammen.
Det gick åt helvete. Det var nog lika bra, eftersom det tydligen är 20 000 i böter om man fiskar utan fiskekort.

Allt finns dokumenterat i små söta videoklipp, men filmernas huvudperson vill inte att de läggs ut här. Så de får väl sparas och bli en timlång samtidssdokumentär i framtiden.

Reclaim is lame

Igår var planen att jag skulle ta min blogg till en ny nivå. Tänkte mig en fotoblogg med relevanta samhällsbetraktelser. Tänkte börja med att bevaka Reclaim the Streets försök att återta Västra hamnen i Malmö (mest på grund av att det tar mig fem minuter att cykla dit). RtS skulle alltså ställa till gatufest/gatuvåld/gatustök i Västra hamnen eftersom de anser att överklassen gömmer sig där i sitt "flashiga ghetto". Tänkte att det åtminstone kunde bli lite bilder på någon bitter medelklassunge i hiphop-kläder som kastar sten mot Turning torso eller liknande.

Men jag glömde bort det. Kollade på Babel på fyran istället och mös med pojken (efter ett långt bråk om vilken klyftpotatis som vi skulle köpa. Vi beter oss som ett gift par, men hånglar som fjortisar).

Samhällsbetraktelserna får nog vänta. Efter en kommande blöt midsommar väntar heltidsjobb och Simrishamn. Tror inte att jag hinner bevaka mycket mer än stranden och pågatåget.

Senaste veckan

Stockholm är tungt arbete. Åtminstone när man bara har fem dagar på sig och alldeles för många att träffa. Så det blir hektiskt, magsår och tappa röst följt av dåligt samvete över dem som man ändå inte hann träffa. Att komma hem till pojken tillbaks till Malmö känns som semester (trots att det nog behövs ett litet snack om vad han gjorde som gräsänkling).
Höjdpunkter i Sthlm var många. Kommer snart tillbaks för mer poker, fest, fika.

Igår hade vi avslutning på FF:skolan. Blev lite inspirerad att faktiskt bli färdig med allt i tid till nästa år då det är vi som har hand om festen, det är vi som firas och det är vi som bestämmer upplägget. Blev en lugn kväll för mig.

Diskussion Robinson:
- Jag blir så jävla förbannad när de gnäller över att de ”måste” stycka hönan för att de ”svälter”. Robinson är en TV-produktion och de behöver bara säga ett ord så äter de lyxmiddag samma kväll. Det är fan ett hån mot svältande människor.

(Det var ingen som vågade/orkade säga emot, eller så tycker de precis som jag)

Diskussion Nästa års fest
- Nej, vi ska festa ordentligt. Inga lappar med författarnamn på ryggarna, inga ordlekar. Fest helt enkelt.
- Vi borde ha ett tema.
- JA, men inget litterärt.
- Nej, för fan.
- Jag vet. Dolly Parton.
- JAA.
- Och sedan kan lärarna få leka lekar så kan vi titta på.
- Jag vill se de snurra pinnen och trilla in i buskarna.
- JAA
- Occh strut-på-huvudet-fotboll.
- JA
- Och sen kan vi leka amerikansk militär och de är våra iranska fångar.
- JAA
- Och så kan de få lägga sig nakna på hög
- JAA. Men USCH, vad hemskt sagt.
- Ja, usch.
- Och sedan kan vi hälla tequila på de och flambera
- Ett stycke flamberad poet. HAHAHA.
- HAHAHA.
- Nej, USCH, vad hemska vi är. Det är inte kul, det är ju tragiskt.
- JA, USCH

Diskussion Vilken historisk person skulle du vilja vara för en dag

- Palme, säger Jocke
- Men varför det. Usch så tråkigt, säger jag
- Varför inte, säger Jocke
- Okej, jag skulle vilja vara Buddha. Alltså innan han blev asket, när han var prins, säger jag.
- Jag vill vara Jesus, säger Boel.
- Nej, nu vet jag, säger jag. Jag vill vara Hitler, så kan jag skjuta mig själv. Eller Jesus flickvän, så kan jag bekräfta att Döda Havsrullarna stämmer. Eller nej, jag vill vara Eva Brown! Då kan jag först skjuta Hitler, och sedan kan jag investera i massa framtida framgångsrika företag.



”Bor man i en stad som bara har H&M, ja, då shoppar man på H&M”
(Jag om Malmös utbud av vettiga killar)

Och det var ett skämt, älskling ;)

Dagens tre tankar

1) En del taxichaufförer är snälla. En del är sjuka i huvudet. Som han som attackerade mig på bussen. Han var dum i huvudet.
2) Paret i England som misshandlade sin 1,5-åring till döds … vad ska jag säga … finns inga ord … men jag känner att jag skulle vilja karva ut deras inälvor med en slö smörkniv och hänga upp de på tunnelbanan för allmän bespottning.
3) Undrar hur historien hade sett ut om Hitler fått lyckopiller.

Monopol på livet

- Kalla mig inte pucko!, säger P.
- Men du är ju ett jäkla pucko, pucko!
- Vad snackar du om, det var ju ett sjukt snyggt move jag gjorde.
- Men jag hade kunnat göra det innan!!
- Men det gjorde du ju för fan inte!
- Nej, för jag var ju SNÄLL, pucko.
- KALLA MIG INTE PUCKO!
- Men du är ju ett pucko!

Vi spelar monopol.. Malmö-style. Och P vinner med Rosengård. Rosengård är minst värd i hela spelet. Tycker inte att jag ska behöva betala hyra för att stå där. Monopol är inte livet, det är allvarligare än så.

Sedan gissar vi reklamer i reklampausen. Jag skriker ”BILTEMA” tillräckligt högt för att katten ska skita på sig i sin soffhörna. Jag vinner med 10-6.
- Jag ska ALDRIG leka den där leken med dig igen, säger P.
Jag är skitnöjd.


För övrigt så är P lite arg på mig just nu, säger att jag förvränger fakta (om att jag INTE ALLS kunde göra det där snygga monopol-movet innan …). Då säger jag att han får skaffa en egen blogg där han får skriva vad han vill.

Pågatåg lite värre än roslagsbanan

Tänkte sitta här på pågatåget från Ystad till Malmö och tjuvlyssna på böndernas snack. Men folk här är 1) fulla och 2)skåningar så jag fattar ju inte vad de säger.

Lite uppfattar jag.
Det sitter tre fulla killar som pratar om klamydia.
- Men vad är grejen, säger kille 1, det är ju bara att käka piller i två veckor.
- Tio dagar är det, säger kille 2.
- Just det, säger kille 1.
Sedan pratar de om någons snopp som fastnade i en propeller. De hittade en del av den i Jordbro.
- Va, i en jordglob??, säger kille 1
- Nej, i JORDBRO, säger kille 2 som om det vore mer logiskt.
De ska tydligen till Etage.
Jag ska aldrig mer till Etage.

Fjärilskotletter är gjorda på fjärilar

Snackar med bonusbrorsan på telefon. Han lagar oxfilé.
- 600 spänn kilot kostar den, säger han
- Men gud, då vågar man ju knappast lämna den vid spisen, säger jag.
- Jag tror att den är hängmörad, säger han.
- MEN USCH, HÄNGMÖRDAD! Jag vill fan inte veta hur oxen är slaktad!
- HÄNGMÖRAD, ditt pucko, säger han.

Ett par öl på Möllan

För en vecka sedan var jag och M och drack några öl på möllan. Pratade förhållanden, barnprogram och feminism. Kul att prata barnprogram med någon som faktiskt minns systeryster och andra brillianta barnprogram, som trots att de blivit tillskrivna alla möjliga politiska budskap av vuxna analysfascister, aldrig påverkade oss som barn.
Efter någon öl sitter M och jag och pratar sex, såklart. Eller M klagar mest på bristen av det.
Sex på fyllan är som att få massage med lokalbedövning, säger jag, och M håller med. Gaslyktan som värmer oss slocknar och vi börjar frysa. En kille kommer och tänder den och vi trodde att den skulle explodera i våra ansikten. Med ens slutade vi att klaga. Vi är ju sjukt snygga. Jag menar, vi har ju ansikten. Åtminstone.
Vi pratar även om barn. Vi är ju i den åldern nu. Vi har samma inställning. Händer det så händer det, inte spå mycket mer med det. Men helst inte på några år. Då ska vi bli coola lattemorsor på Möllan och låtsas att vi är i Vasastan.
När M växte upp fick hon whiskeyindränkta sockerbitar.

Vi pratar om M:s ragg ”Munken”. Han har nämligen varit munk.
- Han vet ju att han är snygg, säger M. Och så tror han att han är sjukt speciell.
- Hur då?
- Nämen typ, han använder inte toapapper.

Genast ser jag bilden av små bajskulor i hans rövhår som klumpar sig som julgranskulor som han sen gödslar sina haschplantor med. Ingen trevlig syn. Men det var en trevlig kväll.

Hjärtekrossad

Sitter på ett café och skriver lite i mitt gröna block med buddha på och texten "With our thoughts, we make the world"
Den frasen borde ge mig prestationsångest eftersom jag sitter och försöker formulera tankar till ord, och ingen av de tankarna kommer att förändra världen, men det gör inget.
Jag tänker inte på att min uppsyn kanske ser lite lätt knarkdeprimerad ut (sittandes ensam med en filt och ett block) förrän två brittiska killar går förbi mig, tittar på mig och säger "Heartbreak".
Är det så uppenbart, tänker jag. Jag är ju inte ens hjärtkrossad, men är det så jag framstår? Jäkligt tragiskt.
Sedan inser jag att Heartbreak är ett uteställe som ligger precis bredvid.

Annars mår jag bra. Existerar och sådär. Skriver lite för lite men det ska bli mycket. Kramas mycket lite och lite mycket, beroende på dag. Saknar er alldeles för mycket.

Inte så oskyldiga längre

Hörde idag att några av våra författare har fått en uppsjö av nya ord sedan de bekantat sig med våra texter. Bland de orden nämns fontänorgasm och ”sova sked”.
- Fontänorgasm, det ordet har jag aldrig hört, sa en av dom.
- Det kanske är en Stureplans-term, sa en annan.
- Men, dom har väl inga fontäner på Stureplan!

Själv myntade jag ordet spermapapper som nu används av mig och tre andra kursare.
Känns skönt att man kan berika våra författares ordförråd.

Tankar om kärlek Del 5

Fortfarande oredigerade, ocensurerade tankar om kärlek efter en/fem öl för många.

Du ringd efter timmar, som kändes som fler än 29 år. Vi pratade om hur du bakat kladdkaka och sockerkaka.
Jag tänkte att sockerkaka är fan överskattat ( jag skulle äta den ändå). Men det sa jag inte. Jag sa:
- Hade du förkläde på dig?
Nej, sa du.
Jag ville bara föreställa mig dig i rosa förkläde. Denna alfahanne, stå och baka, sockerkaka, i ett rosa förkläde.
- Jag hade ett förut, sa du
Och mitt hjärta smalt igen.


*
Jag är glad att vi träffades. För nu vet jag att jag ändå kan dansa
Även om jag aldrig vill dansa, någonsin igen, om det inte är med dig
Så jag måste fråga om en sista chans, till en sista dans, som lämnar oss
utan alternativ.

*

Allt vi egentligen förlorade var en framtidsdröm.

*
När jag var yngre kunde jag fantisera om hur alla jag älskade dog i någon brutal bilolycka. Eller de kanske drunkande. Det är mer romantiskt att drunkna. Jag brukade tycka om de fantasierna, på något sjukt sätt, för då visste jag åtminstone var all smärta kom ifrån.
Nu behöver jag inte fantisera längre. Nu vet jag ändå.
Min vän sitter i soffan. Runt henne ligger smulor av tacoskal. Santa Maria. Hon har flyttat från soffan där hon nyss låg, kravlandes i tårar, i fosterställning, med två flaskor rött, de är tomma nu. Hon har 58 piller i handen, av blandad kvalitet, och en flaska vitt.
- De tog över mina sinnen, säger hon. Min självdistans och min tillit. Mitt förnuft.
Hon fyller sitt glas, hon fyller sina händer i desperat törst av att aldrig känna törst igen.
- Jag ska bli maskmat, säger hon. Jag ska bli ängel och hemkommen.
Men sedan tittar hon på mig.
- Jag glömde bort att du också var här, säger hon.
Pötsligt stannar hon till i sin beslutsamhet och stirrar rakt fram.
- Jag kan ju inte dö! Min lägenhet är skitig, jag har disk på golvet. Och min dildo ligger på soffan.
Hon släpper flaskan till golvet.
- Jag kan fan inte dö och låta mamma, eftervärlden, se min dildo. Hon har fan städat tillräckligt efter mig

Tankar om kärlek Del 4

Totalt oredigerade och ocensurerade tankar och texter om kärlek live från krogen


Jag vaknar flera gånger under natten och bara tittar på dig där du ligger bredvid mig
Som du gjort så många gånger tidigare i mina drömmar.
Nu är du en verklig Hollywoodfilm. Jag tittar på dig. För nära, så att ditt ansikte förvrängs, så att du ser ut som någon annan. Som när man sitter på tåget, uttråkad,
och ser sin egen förvrängda reflektion i det svarta fönstret. Jag brukar tänka att bilden av monstret i fönstret visar mitt sanna jag, min samlade karma, för jag kan inte tro att det verkligen är du som ligger där. Här. Bredvid mig. Så jag backar några centimeter så att jag kan urskilja dina detaljer igen. Dina näsrot, Dina ögonlock och dina rynkor runt munnen så att jag ser att det verkligen är du. Men jag ångrar mig genast och kryper nära dig igen, så nära som jag bara kan komma. För jag vill inte spendera en enda sekund så långt bort från dig, som ett par centimeter.


*

Vi ligger sked på mina lakan som jag var tvungen att paniktvätta imorse.
Jag snodde någons tvättid.
Lakanen luktar ”peach and vanilla. Jag sprutade på lite av min parfym
på ”din” kudde, för att den ska lukta som jag.

”Pure poison”
Dior.

Men jag vill att mina lakan ska lukta du. Inte Dior

Jag tänker en dialog mellan oss,trots att du inte kunde ligga närmare, trots att jag lika gärna kunde säga något till dig. Men jag vill inte förstöra vår synkroniserade andning. Så jag tänker dialog.
”Om du verkligen vill ha mig, så rör du din arm nu”, tänker jag.
Du ligger still.
”Om du verkligen vill ha mig, så rör du vad som helst nu”
Fortfarande lika still som kallnat morgonté en eftermiddag med mjölkklumpar.
Men du snarkar plötlsigt till
”Det får duga”, tänker jag och faller genast i en djup trygg sömn
Försäkrad om att du vill ha mig

Mina bröst försvinner under dina händer
Jag förstår hur man kan vara religiös

Tankar om kärlek Del 3

Totalt oredigerade och ocensurerade tankar och texter om kärlek live från krogen



Du står där, i ett stort rum, på ett dansgolv, bland top-40 hits strömmande ut högtalarna, mitt bland hundratals människor som inte finns. Och jag vet, att jag förmodligen är för full. Klockan är tio i fyra och om tio minuter är min chans förbi. Du kommer att försvinna bland mängden. Jag med.
Så jag går till dig och säger, kom ut med mig, ta en cigarett- För jag vill ha dig under stjärnorna. Jag berättar- att det här låter säkert väldigt konstigt, och jag är lite knepig, men jag är fullkomligt och galet förälskad i dig. Du tar mitt ansikte i dina händer.
Du kysser mig, och verkligheten har precis överträffat alla mina mest fantastiska och helt orealistiska dagdrömmar om dig.
Jag tittar upp mot himlen. Den är vacker. Förutom en överfull askkopp till höger om mig, så är allt vackert. Himlen har samma färg som blodbad
En ensam stjärna på himlen, den är inte unik. Du är inte unik. Det finns massor som du. Men du är den enda jag ser
Du kysser mig igen och vägrar släppa taget om mig. Med ens inser jag
att jag aldrig kan skriva verkligheten rättvisa. Och att jag kommer att få kritik
för att texten inte verkar trovärdig.

Tankar om kärlek Del 2

Totalt oredigerade och ocensurerade tankar och texter om kärlek live från krogen

Vem skulle jag inte skjuta?
Honom skulle jag skjuta
Och honom
Och alla asiaterna
Och syrianerna
Och svennarna vid rouletten

Bakom Black Jack bordet är det tomt
Förutom tre snubbar som skäller på mig som kallar mig fitta och hora,
när de får dåliga kort

Nu vet jag hur man säger fitta på sju olika språk
Once you go Black Jack, you’ll never go back.

*

Därför vill jag ha pojkvän:

1) Massage!
2) Kli på ryggen
3) Köpa pizza när jag är bakis
4) Någon som kan spela mitt pokerbord när jag är på toa
5) Öppna syltburkar

Tankar om kärlek Del 1

Totalt oredigerade och ocensurerade tankar och texter om kärlek live från krogen


Vi ligger i sängen och du kysser min panna. Länge kysser du min panna. Länge och ömt. Eller så är det bara mina egna känslor som jag tillför kyssen? Den kanske inte är öm, innerlig. Den kanske är en artighetsgest. Men när du gör det vill jag ge mig till dig, hela mig, för just då vill jag bara leva i dig.
Du vill inte vara med mig
Mot din kyss struntar jag i att du slänger snusprillor bakom sängen, att du kastar långa blickar efter tjejer på stan, eller att du lämnar mig i förtvivlad ensamhet när du är sur.
Du vill inte vara med mig
Du kysser mig tills kyssen känns som en kall hård sten som trycks för hårt mot min panna, och jag sliter mig bort.
Kyssen lämnar mig förvirrad.

*

Jag är aldrig flygrädd. Men jag brukar tänka att om vi ändå ska störta, så hoppas jag att vi gör det på hemvägen, så att jag får uppleva själva resan
Idag är jag tacksam att vi störtade på vägen dit bara några minuter
efter take-off.

*

Jag tror inte på lycka. Begreppet vilseleder människor som strävar efter något som bara existerar i korta ögonblick. Alla ska vara unika på precis samma sätt.
Ingen känner sig själv, sjukligt upptagna med hur alla andra är samtidigt som de ska
förverkliga sig själva
Men livet händer bara i pauserna mellan alla måsten
Det enda jag kan göra är att hålla andan och paddla med fötterna

Killen i graven bredvid

Ännu en blogg med Killen från tredje våningen, och även denna gång hade jag tvättid och var på väg ner till tvättstugan när han kommer in i hissen på tredje våningen.
Det är som om tiden står still. Vi står i den minimala hissen och kan inte fly någonstans. Tre minuter blir tre evigheter, och han är SNYGG. Tatuering på en brun vältränad arm. Och jag har mascara på mig denna gång, men ingen BH. Känner hur mina tuttar pekar rakt fram genom min brandgula Bambi-tröja.
- Ska du träna? Frågar jag.
- Ja, säger han.
- Jaha, säger jag.
- Boxning, säger han.
- Jaha, säger jag.

Pinsam tystnad. Vi är bara på våning två.

- Var gör man det då? Frågar jag.
- På Värnhem, säger han.
- Jaha, säger jag.
- Jag är duktig som går och tränar, säger han.
- Ja, säger jag.

Pinsam tystnad. Nu är vi snart framme.

- Jag är också duktig, säger jag. Jag tvättar. (som om det inte var rätt uppenbart med en stor IKEA-kasse tvätt)

Äntligen nere.

Vi svenskar är skitdåliga på att stå i minimala hissar!

Och eftersom jag bloggar om den enda människan som jag har haft kontakt med fram till nu (fick precis sällskap) så lider jag uppenbarligen av grov social anorexi.

Nästa gång ska jag fråga något vettigt, som … öh … nä.
Det skulle kunna bli en bok ” Saker att säga när du står i hissen med en annan Svennebanan”

Idag har jag fått flera tecken på att jag ska skriva ett filmmanus. Eller, jag har bestämt mig för att tolka de så. Någon som har Fares Fares nummer?

Fyrkant någon?

Nu gjorde jag det som jag lovat mig själv att aldrig göra, d.v.s läste några slumpmässigt utvalda gamla bloggar (måste uppenbarligen straffa mig för att jag har varit totalt ångestfri idag med att ge mig själv lite ångest). Hur som helst så är dom överlag rätt patetiska.
MEN- jag hade en bra idé där runt 2007-någongång om fyrkamp. Dart, biljard, poker och bowling under en kväll. (alt. shoppingtävling, bästa styling, vinprovning och smaktest/ gokart, ridning, Singstar, musikquiz … eller inte vet jag, luften är fri).
Vad sägs?
Skicka ett sms om ni är sugna. Tyvärr har någon sabbat min lur så jag har inga nummer alls, men samma mobilnr.

Jag har förövrigt sjukt många ideer om allt möjligt. Men det vet bara Elin. Av de sämre kan väl nämnas att fotografera toalettpoesi, sända fylleångespoddradio och vår porriga eurodiscolåt (fast SHIIIT vad den hade spelats på typ Köket). Någon borde utnyttja mig.

ARRRRRRRG

Vem fan behöver fett och socker för att få en stroke när poker finns.
Poker är som fettet som klumpar sig i blodådrorna, som den stora variga tumören i armhålan, som det slutgiltiga skottet i nacken på den stackars judepojken som snodde bröd på torget till sin sjuka mamma.

Åkte ut på bubblan, alltså platsen precis innan prispengar, i en stor turnering med riktigt sjyssta priser. Igen. Med AA. Mot KT. IGEN! Är det bara jag som inte har en pakt med speldjävulen?

Jävla lotto. Sjukt tröttsamt. Kan lika gärna köpa en trisslott eller råna en bank med vattenpistol och fly på skateboard. Bättre odds.

Pokerspelare är idioter allihop.
Håll er borta från dom. Bjud dom aldrig på öl. Lita aldrig på dom. Dejta dom aldrig!
Dom kommer förinta sig själva inom sinom tid. Pokerspelarnas domedag är nära.
Fan, prata inte ens med dom. Om dom pratar med dig, låtsas att det dom är irriterande flugor som bara hör hemma i koskiten.

Som tur har jag en polare jag kan ringa och skrika på när sådant händer. Att ha någon som man kan skrika på när man åkt på en bad beat är ovärderligt.
Åtminstone för ekonomin.
Äh, honom borde jag inte ringa förresten. Han är ju också speltorsk. Idiotfisk. Pokertrash. Tiltoffer.

Jag är slåsönderettfönster-arg. Det är bara killar, poker och strul med teknik som får mig slåsönderettfönster-arg. Och orättvisor som plågsamma djurförsök, mobbing, hedersmord ..

Hmm, jag fick precis lite perspektiv.

(Jag är då undantaget av pokerspelare. Jag är ingen idiot. Bjud mig gärna på öl. Dejta mig går också bra, skicka CV och personligt brev till sanna@vayaconsanna.com. Ps: jag är inte alltid arg, sur eller bitter. Ibland sover jag också.)

Nu ska jag skaffa mig ett liv.
Eller lägga en ansiktsmask, jag har fått en konstig bula på näsan. Vem slog mig när jag sov?

Me- The survivor

Jag känner mig lite som en survivalist. Inte så att jag bunkrar upp med ris hemma eller går överlevnadskurser, tar jägarexamen eller annat som kan krävas av mig vid en eventuell domedag. Jag läser inga överlevnadshandböcker och jag skulle bara lita på tre svampar i hela skogen (kantarell, taggsvamp och Karl-Johan … eller glöm den sista). Jag vet inte hur man skär ut palmhjärtan och jag vet inte hur man får upp fiskar med händerna. Jag vet ju knappt hur man hittar hem från möllan (TAXI!!!) och jag skulle inte kunna döda ens en ekorre. Det mesta jag vet om överlevnad har jag lärt mig genom Kalle Anka och Indiana Jones. Men sedan fick jag veta att kvicksand är en myt (alltså, det finns ju, men man sjunker inte som en hjälplös gråsten) så kan jag inte ens lita på de elementära kunskaperna.
Inte heller på det sättet att jag tror att vi inom tjugo år kommer att få återgå några hundra år i tiden, leva utan el, lukta äckligt och tugga kåda, sjunga sentimentala sånger om IT-tiden i stinkande gränder i Gamla stan i äkta Bellman-anda (då de för övrigt gav öl till ungarna eftersom det var renare än vatten, så helt förjävligt kan det ju inte ha varit) åka häst å vagn till torget där vi byter potatis mot grisfötter och fisk mot den finaste tuppen varpå vi skålar i mjöd.
Inte heller tror jag, som en del survivalister, att världen kommer att gå under 2012 (21/12 2012, enligt mayakalendern). I Guatemala besökte jag flera byar där de levde utan el och faktiskt helt utan pengar. Men de såg det inte som en jordens undergång för att de inte kan logga in på sin Facebook. I och för sig, vad ska de med facebook till när jorden ändå går under om tre år.
Varför jorden går under tvista de lärde. Krig? Epidemi? Kärnvapen?
Spelar mindre roll, anser jag.
Nej, jag är survivalist i en mer verklighetsförankrad benämning. Jag har helt enkelt totalt slutat lita på den statliga famnen ska vagga mig trygg när livet går emot mig eller mina nära . För den famnen är inte trygg. Den är en falsk och föreställd trygghet. Så jag har helt enkelt börjat bunkra upp med ett eget kapital, betydligt mer värdefullt än ett skafferi fullt med ris. Och jag är inte bitter, jag är glad att jag lärt mig den läxan när jag fortfarande har ett annat skyddsnät, det enda av betydelse:
Rika släktingar.

Närå. VÄNNER, såklart!

And so it goes ...

Fredagskväll kl 00.12

Jag står nykter och väntar på min buss på centralstationen i Malmö efter jobb i Ystad. Vid hållplatsen står ett förälskat omaka par och värmer varandra. Hon är ful. Han är kort. Men snygg. Jag tänker att han förmodligen älskar henne för att hon är snäll och bestämmer mig för att de inte alls är omaka. De är perfekta för varandra. De har tur.
På bänken sitter fem fjortisar. De ser ut som jag gjorde när jag var fjorton. Orange hår, stålhättekängor, savrt, svart, svart.
Men jag var grungare och jag inser att jag inte ens vet vad de kallas för nuförtiden. Emo? Svartrockare? Punkare?
Förmodligen något som postgrunge-anarkister. En tjej med rosa hår spyr i en papperskorg. Hennes tjejkompis håller upp hennes hår. Solidaritet i dess renaste form.
Men när de sätter sig på samma buss som jag, 4:an mot Limhamn, så vet jag exakt vad såna som de kallas: uttråkade medelklassungar med för mycket kajal och för lite regler.





Notan för en lördagskväll:

Fyra Brooklyn Lager a´ 59:-
Tre Mojitos a` 109:-
En falafelmeny m. Cola 39:-
En taxiresa 131:-
En sönderslagen mobiltelefon 4 500:-
Ett krossat fönster 2 000:-
Ett blått öga 0:-
En förlorad relation 0:-

Totalt:

2 saker som gjort mig tårögd idag:
Att pappan körde ihjäl sina två barn. Jag trodde verkligen att det var en olycka.
Sophies självmord. De jävlarna ska fan skjutas. I pungen. I magen. I nacken.
Jag hoppas verkligen att hennes död skapar en debatt som inte rinner ut i sanden så fort det kommer en ny rapport om Sony Ericson varsel.

En sak som jag borde blogga om men inte orkar förrän den feta damen sjungit:
Pirate Bay-domen.

Måste bli mer nörd!

Första dagen på en lugn vit vecka

Ja, men man KAN ju kanske gå ut nykter också, säger jag till B och tittar på två alkisar som däckat på varsitt trappsteg vid statyn på Möllan. Det hade blivit ett bra foto.
Påsar från torgets grönsaksstånd flyger i luften och solen skiner fortfarande på uteserveringarna. I mina solglasögon ser tillvaron gul ut. Gul som påsköl.

Sanna om väntan

Väntan. Jag väntar mycket. Väntan kan vara synonymt med längtan, saknad. Saknad efter det jag väntar på. Väntan kan vara synonymt med en känsla av hopp, att saker och ting ska falla på plats, att det faktiskt fanns en anledning till all … ja, väntan.
Men oftast är väntan synonymt med telefonköer eller i mitt fall att sitta på ett café med ett stulet beställningsblock att klottra på, i väntan …
Många människor väntar hela livet. De väntar på att livet ska börja, och livet börjar inte förrän de har gått ner tio kilo eller köpt det den där villan. Så livet får vänta.
Men allra oftast väntar nog folk på bussen.

Nej, nu är jag trött på att vänta. Väntan väntar aldrig på någon. Väntan är totalt hänsynslös. Vem väntar på mig?

Bitterbubbla

Idag ska vi fira med klassen att vår deadline är avlutad, inlämnad och att livet leker.
Det är bara det att min text inte alls är färdig. Men det får den bli under veckan.
Det måste bara bli så helt enkelt. Sedan HAR jag faktiskt några legitima anledningar till förseningen. Ett stormigt galet privatliv är inte en ursäkt men en förklaring, en dator som inte fungerar och där alla texter ligger, är fan i mig en förklaring.

Men det var ju inte det jag skulle blogga om. Jag tänkte blogga om busschaufförer som får oförtjänt mycket skit. Visst finns det idioter, men enligt mina erfarenheter är de hur grymma som helst. Som en gång i tiden när jag bodde i skogen i Huddinge kommun. Nattbussen stannade långt ifrån min lilla lya och jag var tvungen att promenera ensam i ungefär tjugo minuter för att komma hem. Tre gånger var jag den sista att gå av bussen, och alla tre gånger frågade busschauffören om han skulle skjutsa mig hem till dörren. Det var ändå hans sista körning.
Igår skulle jag hoppa på trean för att möta X på en krog innan vår måndagspoker. Missade 3.an med någon minut när en annan 3:a kommer. På bussen är bara chauffören och en kille som står och samtalar med honom. Han ser auktoritär ut.
” Den här bussen är egentligen ingen buss”, säger han.
Jag tittar mig omkring i en sekund.
”Inte en buss?” (Scary moment, bussen till Nangijala?)
” Eller jo, det är ju en buss, men vi plockar inte upp passagerare, och vi ska bara köra den till Stadion.”
” Jaha”, säger jag. ”Då får jag väl åka till stadion då”
Jag frågar inte varför de plockade upp mig och vi börjar snacka lite. Mest om påsken, trafiken och solen. Vi skrattar åt två tjejer som ser bussen och desperat försöker springa ikapp den i skyhöga klackar. Vinkar åt de när de äntligen nått busshållplatsen som vi bara åker förbi.
Skadeglädje kan vara äkta glädje. Åtminstone när den inte skadar någon.
” Var ska du vidare någonstans”, frågar killen.
” Till nobeltorget”, svarar jag. ” Eller egentligen till Tröls först”
Killen är tyst i någon minut.
” Äh, vi kan väl köra henne dit”, säger han till chauffören som nickar.
Så blev jag skjutsad i en buss till krogen.

Väl framme hade inte X kommit. Såklart. Men som vanligt så snodde jag ett beställningsblock och satte mig att skriva. Det måste ju vara det livet går ut på. Att värna om sina medmänniskor och att alltid kunna roa sig själv.

Jaha, nu kom X. X är en kompis, och alltså inte någon av mina Ex. En dålig kompis just nu eftersom det är omöjligt att planera någonting med honom. Han kommer förmodligen ofrivilligt bevisa att det där med mänsklig empati bara är en myt. Propaganda. En lögn.
Han tyckte att jag var fjantig igår när jag ville byta sandhög att sitta på eftersom jag ville undvika att skada nyckelpigorna. De var ju överallt!
Jag tycker inte att det är fjantigt. Men ibland skäms jag lite när jag vill meta utan krok (vilket i praktiken blir samma sak som att mata fiskar), särskilt som jag inte hade några problem att bryta nacken av någon löja åt katten när jag var barn.
Men varför jaga när man kan fota? Varför döda när man kan mata?


Jag tror att jag ska börja blogga om folk. Sluta visa hänsyn. Om jag vågar.
Fuck integritet. I alla fall andras.

Eller, vi får se.

Silverfiskar dödar jag. De har funnits i 300 miljoner år!
Jag är inget helgon.

Pokerturren gick sådär. Kom femma av kanske 30 pers. I bubblan. Bubblan är alltid lite bittert. Vann förra måndagen. Måste bevisa att det ska vara mer regel än undantag. Hur nu det ska gå till.

Dygnet behöver mer än 24 timmar om ...

... jag ska komma ikapp med livet.


Egentligen skulle jag städa hos farfar idag. För sånt tycker jag att bortskämda barnbarn bör göra. Men D tycker att jag är för fiiiin för att göra sådant. Jag sa inte emot. Inte idag. Min kropp känns fortfarande som en spräckt kondom.
Min planerade skrivardag blev istället en lektion i kungahistoria. Jag vet ingen förutom D som kan få en diskussion om poker att handla om hur det danska kungahusets tre äldsta systrar inte insåg hur mycket de hade gemensamt förrän de delade upp ägodelarna efter sin avlidna moder.
Jag var alltså på lunch med farfar och D. På en golfbana utanför Svedala. Tre-rätters lunch och teoretisk lektion i golf.
Och 20 frågor. ”Vad anser du om prins Daniel?” (Inte vet jag, jag har aldrig träffat honom)
”Bör kungahuset vara kvar?” (Jag sa ja, menade nej, och insåg att nej hade varit det korrekta svaret, trots två konservativa moderater) och ”Vad anser du om läget i Thailand?” Varpå jag får hjärnsläpp men tar till kända politiska knep och talar istället om den thailändska kungens popularitet bland såväl unga rebeller som gammelmormor.
Det funkade.

Nästa gång blir det lektion i Bridge. Sen kan jag bli förtidspensionär.

Dusch nu och måndagspoker.

Bacon borde heta ”strimlad gris med tillsatser"

En lugn påsk som en konsekvens av ett trött psyke och en utmattad kropp.
Åkte till mamma på vackra Österlen för otraditionell påskmiddag.
Österlen var kallt. Mycket kallare än Malmö. Det var som att åka rakt in i hösten.
Tittade konst. Vartannat litet hus verkar ha förvandlats till ett konstgalleri, med varierande kvalitet.
En del fin, en del ful, en del bara abstrakt kladd.
Gillade särskilt två. En, (Åhh, varför är jag så dålig på namn!!) som tecknade ett fantasidjur. Blev lite kär i hans skulptur med två fantasidjur som låg sked.
En annan som uppenbarligen älskade kvinnor med dammsugare. Jag förstod poängen.
Dessvärre kostade hennes större tavla 80 000.
Mamma och jag gick omkring och tittade på hennes tavlor och skulpturer.
På ett litet bord låg vykort av hennes konst, mer i min prisklass- 20 spänn. Där låg även serietidningar.
”Ahh!”, säger mamma och ser ut som att hon precis förstått hur hela universum skapades. ”Hon är säkert feminist!”

Åt god middag. Pratade om blåmärken (eftersom jag har en hel del)
- Det är bara för att du äter för lite fett och tränar för lite, säger min syrra Malin.

(???)
Nej, antingen har du leukemi eller så är du alkoholist, säger mamma.

Varför har man kyckligar som symbol för påsken.
En symbok för fruktsamhet, trodde Thomas.
Borde man inte ha kaniner då, undrade jag. Eller råttor.

Sverige är ett hycklarland.
Hamburgerkött sår det på förpackningen. Eller bacon. Eller skinka. Eller nötfärs.
Vad hände med HÄST, GRIS, KO.
Blir det för mycket för de stackars svenskarnas magar att ta in?Varför heter det i såna fall lamm, räkor, kalv, fisk och kyckling? Är de lättare att äta upp?

Såg förövrigt filmen "Flykten från hönsgården" på TV igår, så nu kan jag inte äta kyckling på ett bra tag. Kanske är en konpiration från staten mot kycklingfabrikerna- först massa glas i de och sedan humaisera kycklingarna genom film på TV.

Live

Jaha, så är man ute.

X är sur, som vanligt.
SKRIV inte om mig, skriker han.
Men jag skriver ju bara att du äter pyttipanna. Och att penicillin gör ont i magen, säger jag.
Bloggare är patetiska svin, säger han.
Inte lika patetiska som speltorskar, säger jag.

Jag tror att han lider av manlig pms.
Fan, ta en naproxen och lägg dig.
Han är inte road.

Det skiter jag i. Jag vill annat.

Sanna om lagen

Varför heter det egentligen olaga hot?
Alltså finns det lagliga hot,
Det skulle kanske vara att säga ”Om du INTE plockar ut diskmaskinen så får du ingen månadspeng”.

Fast det skulle jag personligen klassa som utpressning.


En annan rubricering som är märklig är kvinnofridskränkning. Det säger sig självt att en kvinna som inte är singel inte har någon frid. Då borde även barn klassas som kvinnofridskränkning.

Sanna om saliv

Tänk dig att du sväljer din saliv. Sedan låter du ny saliv komma, men denna gång spottar du det i ett glas.
Sedan dricker du upp det.

Varför är det så fruktansvärt äckligt?

Varför kan man kyssa någon men tycka att samma persons spott är vidrigt.

Jag skulle faktiskt vilja veta. Varför just saliv blir äckligt så fort det hamnar utanför munnen.
Kiss och bajs är ju äckligt oavsett, eftersom det är förknippat med ohygien. Andra kroppsvätskor är ju inte äckliga alls i rätt sammanhang. Så varför?

Ett dött lik

I vårt häfte i skolan stod där:

” Där låg ohuggen ved”

Jag var den enda som reagerade.
Är inte själv definitionen av ved att den är huggen?

Jag hade uppenbarligen fel. Men i min hjärna har jag (nästan) alltid rätt.

Början på en annan del av Malmö

Hon tog den blå durex-trasan, fuktade den och började torka bort blodfläckarna på stengolvet i trapphuset.
Jaha, tänkte hon, det var ju inte riktigt såhär min dag skulle se ut enligt expressens horoskop.
Trasan hade redan blivit lila.

Öh..va?

Min kompis Elin är den coolaste bruden i världen. Hennes gadd.

En nykter fredag

Sitter på jobb på Allehanda och känner hur djävulen har gnagt in sina tänder i mina bihålor.
Just nu tänker jag på:

*Ordet och benämningen lunch är inte längre aktuell. Lunch är inte längre ett mål mat som intas mellan frukost och middag/ alt. mellanmål som tidigare, utan bara en benämning av den stressiga pausen på 20-30 minuter då man helt enkelt ska äta oavsett klockan är 18.30 (som min lunch på YA) eller 01.00 på natten (som lunchen på casinot) eller inte alls (som resterande dagar).
Att kalla de stressiga, korta matintagningsminutrarna för lunch är att lura folket! Varken bra för folkhälsan, tarmarna eller den sociala kompetnestrappan. Lunchen gynnar ingen!

* Kollade lite snabbt på nyheterna och självklart har någon politiker uttalat sig negativt om hur lämpliga homosexuella är som föräldrar (vilket jag personligen inte ens tycker är värt att kommentera, finns det något så förlegat som synen på mannen-kvinnan som de enda tänkbara idelaiska föräldrarna) och naturligtvis så kritiseras denna person på nyheterna av någon annan person som tycker att politikerna har spridit ut fördomar etc.
Allvarligt!
Jag tycker att det är BRA att politikern, eller vad han nu sa, tycker att föräldrar helst ska bestå av en man och en kvinna (trots att han uppenbarligen inte har någon verklighetsuppfattning). Och jag tycker att det är synd att han direkt efter blir utsatt för medial mobbning.
Vad skapar det? Jo, det skapar falska människor i maktposition. De håller käften istället och smyger in sina osunda förlegade åsikter i maktkorridorerna istället, där de gör mest skada. Genom att direkt hoppa på en politiker som har en syn på vadsomhelst som inte anses trendigt eller förnuftigt, gör väl bara att denna håller käften i framtiden, inte att han ändrar åsikt.
Nä, hellre att han säger precis som han tycker, och sedan är det upp till mig att 1) hålla med eller inte 2) rösta fram honom eller inte 3) debattera emot eller inte.
Då vet jag åtminstone var han står.
Är inte detta ett ganska självklart resonemang?

Förövrigt är vi väldigt snälla mot kändisar i detta land. Hade vi varit England hade varenda tidning fyllts med Silvias plastikoperationer, närbilder på eventuella ärr och prislista "så mycket av din skatt går till Silvias gäddhäng". Och inte har hon behövt avgå för det.

Nej, jag har inte PMS.

Hyrorna är dyrast på Dalagatan i Vasastan. Där får man betala 12 800 spänn för en tvåa. JAg bodde ju där i några år och pröjsade 3 500 för en etta, visserligen inte större än 22 kvadrat och förmodligen en föredetta pigekammare. Men ändå.
Fan, jag skulle ha hyrt ut den i tredjehand för 9 200, bott i en skokartong på söder och spelat poker för resten.
Nej, det är inte omoraliskt. Det är livskvalitet.
(Skulle självklart skänka 500 spänn i månaden till pandorna också, och 1 500 till Carmen)


Ännu en gång: Ursäkta ev stavfel, sitter på en Mac igen. Jag och Mackor gillar inte varandra. Förutom rent ytligt då, för där är vi lite kära.

Jaja

Visdomsord vid pokerbordet ikväll

"Hellre ett hårstrå på pokerbordet än i maten." (okänd närvarande pokerspelare)
Och ÄNDÅ förlorar jag!

(resten av samtalen är censurerade, måste börja banda!)

För övrigt, Rickard, om du hittar hit igen. Ingen har vunnit heads-up ännu :)

Show no fear.

("As a woman, i'll go straight for the kill")

Visdomsord i natten

När man är ledsen eller full, skriver man patetiskt eller felstavat.

Stämmer även in när man jobbar natt.

Jag vill ha ju Rumpetroll här

Jag är en ensamvarg som blivit beroende av sällskap efter veckor av överdos av det.

Igår beställde jag hem två pizzor.
Men jag var bara en.
Eller två såklart- Gumman var ju här också.
Men hon gillar inte pizza. Inte med banan på i alla fall.
När jag tänker på det gillar inte jag heller pizza så mycket. Det lukta liksom bättre än det smakar. Men nu har jag i alla fall en och en halv pizza i frysen om någon är sugen.

Nu blir det ensamhets-rehab för mig.

(Bara för att jag har fått tillbaks mina tankar betyder det inte att de alltid är särskilt intressanta)

FanFanFan

Jag har precis vaknat från en två månader lång koma. En dimma har legat över mitt förstånd och mina tankar följdes av någon annans skugga, de var inte mina egna.
Jag ville skriva, men orden fastnade någonstans mellan alla tankar som inte gick att fokusera på annat än min oförmåga att ... ja, vad. Hela jag blev en oförmåga.

Men nu har jag vaknat. Lite vimmelkantig och ringrostig i orden men det känns som att jag äger mina tankar igen.
Tyvärr stannade inte världen upp bara för att min egen försvann, och livet är inte barmhärtig när man beter sig respektlöst mot dess timmar, så jag ber allra ödmjukast om ursäkt och ska genast ta och skriva en göra-lista.

Vad har jag annars gjort…
Sett Thåström live i Lund. Vunnit en vän. Förlorat en annan. Försummat min verklighet och blivit förälskad i en fantasi. Och sedan ännu en.
Tappat förståndet. Hittat tillbaks.

Det gick den här gången också :)

Sanna om logik

Det sägs att hjärnan gör en vana av upprepade mönster (som träning) på sex veckor.

Det tog mig mindre än två veckor för min hjärna att bli van vid dig.
Alltså borde det inte ta mer än två för mig att bli av med ovanan.

Sanna om finanskrisen

Micke på jobbet berättade igår att han en gång för några år sedan frågade en dansk i Köpenhamn om han kunde betala med svenska pengar, varpå dansken svarar:
Nej för faden, vi vill inte ha några helvedes skånska pesos.

Han hade rätt.

(Uskulde min danska)

Pick your battles and kill your darlings

Det här har jag lärt mig i natt utan att spela en enda hand

Satsa inte allt om du inte vet att du är starkast
Till och med då förlorar du ibland
Tro aldrig att jag inte vet att du bluffar
När du bluffar
Om jag lägger mig är det för att jag väljer att titta åt andra hållet
Eller för att jag bluffade dig först

Dags för nattjobb igen ...

Dagen gryr och med den kommer känslan av dagens kommande tänkbara sorger.
Men jag vaknar efter solens nedgång och bara minns underbara drömmar.
Drömde att jag fick en lägenhet i Stockholm. Visste inte om jag hade hemlängtan dit eller hit.
Det var förvirrande.

Vi var vattnet en gång flytande
Klubbad säl ligger raklång
Gapandes, bedjandes, törstandes, övergiven.
Blodet sipprar ner i sprickorna av krossad is,
färgar oss rosa tills det levras och blir svart
Befrielse, stod det skrivet i vit snö
Ordet smakade sanning och löften
Men ordet var som luften mellan snöflingorna
Du och jag, lika unika som frusen fiskföda
Vi är gula nu. Isbjörnens urin smakar bittert.

(Obs: det sista är en skoluppgift, jag har INTE blivit mer galen)

_____________

Ännu ett blankt dokument




















Nu måste jag väl ändå nått botten

GROV prestationsångest

Jag har skrivkramp. Men jag har äntligen förstått varför.
I min bok hittar jag på saker. Det är liksom meningen.
Problemet är bara att min verklighet överträffar allt jag kan hitta på. Mina karaktärer är inte hälften så galna som människorna jag träffar och Malmös underliv gör sig bäst oskyddad, som liverapportering snarare än ett hopkok av påstådda händelser. Och vem skyddar mig sen?
När jag kan sitta och spela ett parti poker för jordnötter med en hög indrivare som precis har köpt en hora, har verkligheten redan överträffat fiktionen.

Så nu är jag förvirrad.

Min bok var klar i huvudet. Nu har jag en ännu bättre. Men den händer varje dag. Den kan inte skrivas utan perspektiv och distans.
Den första kan inte skrivas utan inspiration och förälskelse inför den.
Just nu känns allt med skrivande totalt övermäktigt. En tanke hinner bara knoppa innan nästa slår ut i full blom för att genast bli nerbajsad av en fiskmås som flyger rakt in i en häftig kollision med tanken därpå. Plocka de levande går inte. Dra av fjädrarna för att avslöja dess rätta sanna skepnad är plågsamt. För plågsamt. Men resultatet av alternativet blir bara falskt!

Måste skriva som jag. Jag är ingen Söderberg. Jag är heller ingen Drougge.
Jag är ju bara jag.

Åhhh, önskar att jag kunde berätta allt som händer, vad jag menar!

En dag så …

Ja jävlar. En dag!


Därför har jag skrivkramp.
Det västa med allt är att jag verkligen har en historia att berätta.
Nej, det är inte det västa. Det värsta är att jag har hundratals.
Jag måste nog börja om från noll. På pappret och i huvudet.
Gräv fram det jag vill säga i mitt huvud, tack!
Kommer jag någonsin kunna avsluta något påbörjat utan att passionen blomstrar, tar över, dör ut.

Jag skulle behöva låsa in mig i en stuga i Norrland. Bara jag, gumman, en dator och en filt. Kanske en viss pojke också. I en vecka. Men jag vågar inte. Tänk allt livet kommer att hitta på medan jag är borta.

Jag är förföljd

Det spelar ingen roll var jag befinner mig eller var jag flyr, var jag flyttar eller var jag gömmer mig. Du hittar mig alltid. Förr eller senare så söker du upp mig och du har en förkärlek till att hitta mig så fort jag tror att jag är säker, när jag har kommit till ro. Du vet att jag tar emot dig, medvetet eller inte, för det finns inget som jag är lika svag för.
Jag har inte alltid hatat dig. Tidigare gjorde jag allt för att själv söka upp dig och vi omfamnade varandra i ömsesidig passionerad kärlek.
Men vårt svärmeri tog all min energi och jag bad dig gå och lämna mig ifred. Med dig kan jag inte behålla fötterna på jorden, jag flyger högt utan något som tar emot mig när jag faller. För jag vet nu att jag alltid faller efteråt, det ligger i min natur i alla mina möten med dig.
Jag bad dig att gå, inte för alltid, du är en stor del av den jag är, men bara komma till mig som en flört med livet.
Men du lyssnar ju inte!
Jag hoppas att det sista mötet med dig var igår, i alla fall på en väldigt lång tid.

Så. Med det vill jag säga att jag är trött på dig nu, Drama. Jag sitter hellre hemma och lär mig tycka om Let´s Dance (fatta nu hur seriös jag är!!) än hamnar i Köpenhamn …


För övrigt: det finns ingen meningsfull slump.
I sådana fall måste jag sluta skriva eftersom jag har en inflammation i tummen.
Om slumpen hade varit meningsfull alltså. Så jag väljer att den inte är det.
Nu ska jag fundera över bgreppet fri vilja ...

Nattliga tankar

Jag har inte alltid tänkt på slumpen som den enda självklara förklaringen till saker och ting. Testat allt från wicca, tarot, healing, shamanism, kristaller och magi till buddhism och taoism. Inte så mycket för att jag trodde, inte heller för att jag direkt sökte, snarare för att få en förklaring och en förståelse inför min egen okunskap. Jag ville inte riktigt acceptera att jag inte kunde klura ut det själv. Med det menar jag grubblerier som livets mening, vår uppkomst, eventuellt syfte med vår existens (om vi ens existerar). Genom andras tro förstod jag att jag också tror, bara inte på någonting.
Bara det är ju en tro.

Så jag började tro på slumpen, först omedvetet, sedan mer och mer. Det kändes som ett enkelt alternativ, precis som all tro behövde jag inte längre tänka självständigt, jag kan ju ändå inte påverka utfallet. Eftersom jag inte lider av hybris (inte alltid!) eller grandios personlighetsstörning så kan jag ju omöjligen tro att det skulle vara någon mening med någon händelse, eftersom jag tycker att tanken på att det skulle finnas någon universell plan ämnad för just mig är befängd för att inte tala om fåfäng.

Men jag har börjat tänka om. Jag tror att tillfälliga händelser kan ha en mening. Inte en mening så som att den står skriven i stjärnorna, men på något sätt så fungerar sinnesvärlden på så sätt att jag sätter slumpen i en meningsfull kontext. Och det ger den mening.
På så sätt är det väldigt viktigt att vara medveten om de tillfälligheter som hela tiden uppstår, så att man kan ge de den mening som betyder något. Slumpen gör en medveten om en specifik sak vid ett specifikt skede i livet.
Bara det har en mening.

Hmm, det här är skrivet rätt upp och ner. Jag borde kanske sova lite på saken så att jag kan förklarar det enklare, och framför allt mer konkret. Och framför allt måste jag fatta själv vad jag menar.

Och om man kan be till slumpen, skulle jag gärna be om AA nu.

Tack på förhand.

(Med AA menar jag par i ess, mamma. Inte anonyma alkolister)

ÄHH. Slumpen lyssnade inte. Han/hon gav mig AK MOT AA!

Jag får söka vidare.Eller vara tydligare i mina böner.

ett nytt försök

Efter jobb igår träffade jag mina underbara kursare.

De är fantastiska på att byta samtalsämnen. Någon gång under samtalet tröttnar Jocke på babbel och börjar sjunga/skrika ”Sommartider”. Christoffer drar direkt parallellen till att Per Gessles ansikte ser ut som en röv. Jocke somnar på stolen.



Sedan återgår vi en stund till att diskutera kultur. Men det mest givande samtalet var dock med taxichauffören hem, när vi diskuterade litteratur.



Möjligen för att jag hade läst böckerna.

Hur kan man tala om för en ängel att man inte tror på Gud. Som att säga till en kyss att man inte tror på kärlek. Ingen kommer tro mig.

Ja, jag är nykter, men jag är trött.

Fortfarande skrivkramp ...

Denna blogg är svinbra. Främst på grund av tre anledningar:
1) Jag får en skoluppgift och har tidsbrist- bara att kolla i arkivet
2) Jag ska panikskriva en kortiskrönika i YA- bara att sno rakt av efter lite redigering.
3) Mamma behöver inte vara så orolig.

Denna blogg suger av tre anledningar:
1) Folk tror att jag faktiskt skriver såhär när jag skriver seriöst
2) Jag kan inte skriva ut det jag vill, eftersom jag då skulle bli avrättad
3) Bloggare får oförskämt mycket skit, kallas självupptagna f*****

Allt stämmer.

Ont i huvudet

Som en riktigt ond tanke som inte far runt och studsar lätt utan snarare slår sig mellan mina tinningar som en boll i en tennismatch där motståndarna lider av extrem svartsjuka a la antikdramatik i ett triangeldrama som gärna väntar länge på blodsmaken,bara en tidsfråga, medan den hellre skadar än dödar, hellre ser blod än inte ser alls.

"Ta en alvedon. Pop it dry"

O, MY!

Hah.

Triangedramor skräms inte av ipren.

Kebab är itne top tio heller

Spelat poker.
Bidde ingen resa till Makedonien. Eller, inte denna gång i alla fall.
Well o well.
Gillar ändå inte makaroner.

I'm a punkrocker, yes I am ...

... är en bra städlåt.

Jag undrar om jag på något omedvetet sätt råkade be universum om ursäkt på tåget från Ystad Allehanda i natt, för jag har en galet bra dag. Så antingen har universum förlåtit mig, eller så glömde universum att slänga små svårigheter åt mitt håll idag.

Men solen har ju sina fläckar, och det har mitt golv också, så jag måste städa nu.
Spännande va?
Mm, jag vet.

Under tiden så kan ju ni tänka på vad ni tycker om att någon spelar psykotisk och hamna på psyk för att göra ett examensarbete för Konstfack eftersom det tydligen är det man ska blogga om just nu.
Jag har massa åsikter om saken, men hur kul är det att diskutera de med sig själv framför ett vitt dokument.
Jag och jag tycker ju lika om precis allt.
Inte ett dugg stimulerande.

Okej, måste göra litet tillägg.

AAAAAJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJ som FFFFFFFFFFFAAAAAAAAAAAAAANNNNNNNNNNNNNNN.
Ska inte träningsvärk komma dagen efter?

Allt ont kommer dagen efter.

Hur talar man till en ängel, när man inte tror på gud?

Bodhisattan klättrade ner för stegen, såg våra asfalterade sinnen, och vände. Hans sinne åker snålskjuts på fjärilens vingar. Där vi borde vara, finns ingen.
Hur talar man till en ängel, när man inte tror på gud?

Japp. Precis. Alldeles korrekt gissat.
Jag sitter på tåget, trött som en pårökt snigel och flummig som Bruno K Öijer (dock utan rockstarknytnävarna). Here we go again, tänker du, a mind blind lullaby.

Hur som helst så fick jag igår veta att jag veta att jag är get enligt kinesisk astrologi, vilket är den totala motsatsen till mitt västerländska, stenbocken, och dessutom är jag enligt numerologin en två vilket sin tur ligger i konflikt med de första två.

Vore konstigt om man inte var lite fucked up.

Nu är det ju bara geten i mig som tror på denna bullshit, medan stenbock-sidan helst vill veta det eftersom kunskap är makt, medan tvåan i mig vill kompromissa de båda ståndpunkterna.

Äh, vem bryr sig. Enligt mayakalendern världen ändå gå under år 2012.

Hmm. Nu börjar stenbocken tala igen. Man kanske skulle starta en telefonlinje. ”Lösningsinriktad kognitiv terapi för dig som är asterologiskt förvirrad”
Endast 22:95/min.

-Hej, välkommen till LKAF, vad kan jag hjälpa dig med?
-Jo, jag är stenbock och get. Det är himla mycket bock i mig för att vara tjej. Hur kommer mitt år att se ut, kommer jag bara träffa bufflar?
- Ser inga bufflar, bara grisar. Men jag ser tydligt en kraftig försämring av din ekonomi den närmsta tiden.

Borde fan ta patent på den idén, right?

Nähä.

Fine.

Men att horoskop är blaj kan till och med geten lista ut. Tänkte först att den räknar tiden enligt kristen tidräkning men insåg sekunden efter att det är ju fullkomligt skitsamma eftersom stjärnorna är i samma banor oavsett när Jesus blev mördad. Men vem bestämde att allt ska börja räknas i samma sekund som man ploppas ut ur mamma? Vad händer då om man är född med planerat kejsarsnitt? Astrologin måste uppdatera sig om den inte ska resultera i amerikanska kejsarförlösta brats som stämmer staten för förfalskning av dokument eller bedrägeri.

(Insåg genast två saker. 1) Förlåt alla mammor, det är en skymf att skriva ”ploppa ut” när ni spräcks inifrån för att sedan offra er för otacksamma ungar resten av livet och 2) kejsarsnitt. Varför namnet? Det måste ju vara en bra sak. Jag ska ha kejsarsnitt och be de dra ut dig, min framtida unge, så att du föds som apa/stenbock och därmed alltså sedan tar över världen)

Var nog ändå tur att jag pluggade rel.vetenskap i två år. Dels så slipper jag grubbla, för jag har redan fattat att jag aldrig kommer att fatta, och dels så knäcker jag när jag träffar någon kulturell översittare som varit i Dubai en gång.

Tåget kan ju också vara ett transportmedel till himlen. Om man råkar ställa sig framför det vid ett illa valt tillfälle.

Tåg är intressanta. I Stockholm har vi silvertåget. Det anländer vart 10-år på T-centralen och dess passagerare återfinns aldrig. Om man åker Roslagsbanan måste man vinka över sjön, annars blir man olycklig för evigt och på pendeltåget från Sollentuna måste man vinka till Tomteboda, annars får man inga julklappar.

Nä, nu måste jag sluta. Nu är jag framme i Malmö.

Jag vinkar fortfarande mot Tomteboda.

Söta drömmar, mina kära.

Jag är get, men jag vill ju vara APA!

Regn i huvudet är inte lika inspirerade som regnsmatter mot fönsterrutorna. Därav har ni fått en välförtjänt paus från mitt liv. Grattis.

Inatt firades det kinesiska nyåret med drakar, fylla och spel på casinot.
Jag gav ut en färgstege till en av kineserna, men eftersom hon vägrat at spela jackpot (kostar 5 kronor) och spelade för lägsta belopp vann hon bara 5050 (istället för 25 050 om hon spelat jckpot alt. 100 800 kronor om hon hade spelat maximum (50 gånger 1 600+ 20 000 + ante 800).
I samma sekund kände jag mig som en missanpassad rockstjärna då 50 kineser ställde sig som en mur runt mitt bord och skrek.
Sedan fortsatte de att skrika oavsett vad de fick på handen. Mitt passivt aggresiva sätt att hålla mig för örat och säga "Hmmm, tinnitus" fungerade inte på dem.

Men hon ska vara glad för de där 5050 kronorna. Hade jag inte öppnat hade hon fått 50 spänn. Totalt. Då hade hon ju inte ens kunnat skåla in det nya året med en öl.

Sov i ett par timmar och sitter nu på Ystad allehanda. Det känns bra, trots att det känns som att någon kletat en stor hubbabubba bakom mina ögonglober och hängt ett mörkblått fiskedrag under mina ögon. Men som tidigare sagt: en blå nyans på ögonpåsarna framhäver ju bara den blå färgen i mina ögon.

Ursäkte ev stavfele. Siter ju me en jälva MAC.

;)